Stolt.

Idag blev jag faktiskt lite stolt över mig själv och bloggen. Det var på vägen ut från vernissagen med Niklas Eneblom på Galleri Thomassen. En utställning det självfallet kommer ett inägg om. Jag stod utanför galleriet, insöp känslan från vernissagen tillsammans med eftermiddagens friska höstluft, då konstnären Joakim Stampe kliver ut på gatan. "Tjena fassan", säger han och sträcker fram näven. "Jag läser din blogg numera". Vi växlade några ord där på gatan, önskade varandra en fortsatt trevlig dag, innan han styrde stegen i riktningen mot Vasagatan. Jag stod kvar en stund innan jag begav mig åt samma håll.

Vid nästa kvarter stötte jag sedan på konstnären Camilla Engman. "Nämen hej", sa hon glatt. "Det var länge sedan, men det känns det ju inte som. Jag följer din blogg. Det är den enda blogg jag läser, annars gillar jag mest att titta på bilder." "Ja det är märkligt", säger jag. "Ja, plötsligt inser jag att jag läser om hur du tränar."

Camilla berättar att hon själv ska ha vernissage snart på Galleri I och hon lovade skicka mig en inbjudan.