Så var det då dags. Mitt sista inlägg på obestämd framtid. På den här bloggen åtminstone. Och eftersom jag håller mitt ord så är det Fredagslåten som får avsluta denna relativt korta era. Härmed önskar jag eder alla en fröjdefull fredag.
Först ut blir Aludd:
Johan:
Åsa:
Mia:
Therese:
Ruth:
Robban:
Anderz:
Slutligen jag själv. Tack fassan. Tack bloggen. Vi kanske ses igen.
Fredagen den 19 juni 2009 gjorde jag det allra första inlägget på bloggen Fassan Artisten. Jag hade under våren grunnat på vilken inriktning jag skulle kunna tänkas ha på en blogg och just den här dagen slog det mig. Jag skulle skriva om fassan. Det skulle bli en blogg till minne av honom.
Med stor lust och massor av energi satte jag igång. Jag hade sedan tidigare skapat en portfolioblogg med Bloggers verktyg och erfarenheten från den gången gjorde att jag ganska snabbt hade skapat mig en ren och enkel form för bloggen om fassan. Den här gången såg jag till och med till att lägga ner lite tid på ett personligt blogghuvud. Ganska sent på kvällen, närmare bestämt klockan 21.25, gjorde jag således det första inlägget med rubriken: "Jag sätter inte min fot norr om Hässleholms Stadshotell, det ska du ha jävligt klart för dig."
Tre inlägg blev det sammanlagt den kvällen. Jag somnade nöjd och belåten vad jag minns.
Nästa dag ägnade jag större delen åt att bläddra i gamla album och läsa tidningsklipp, letandes efter stoff till nya blogginlägg. Jag fotograferade och skrev. Allt med en stark koppling till fassan. Och hela 46 inlägg blev det under juni månad. Så här i efterhand hade det kanske varit smartare att sprida ut publicerandet något och inte bränna allt krut på en och samma gång, men det är också så typiskt mig.
Jag fortsatte göra inlägg i juli. Breddade mig något genom ett inlägg tillägnat farfar. Kände väl att jag kunde sträcka mig så lång i min ambition att hålla en stringent linje. Men så hände något som fick mig att tappa konceptet fullständigt. Söndagen den 5 juni var jag och åt på Red Lion vid Mariaplan. Du kan själv läsa vad som hände genom att klicka här. Efter den här händelsen försvann all form av tydlighet beträffande bloggens inriktning. Plötsligt skrev jag om en det ena, än det andra. I och för sig till glädje för en del verkade det som för inte sällan kom någon fram och berättade hur mycket han eller hon uppskattade mina små betraktelser.
Det som nu har inträffat är att jag tappat lusten något. Tycker helt enkelt inte att det är så kul att skriva på bloggen längre. Och resultatet är otvetydigt. Bloggen har tappat i kvalitet. Så därför. Jag lägger från och med fredag bloggen på is. Jag kommer inte plocka bort den, men du kan sluta förvänta dig fler inlägg på ett tag. Fredagslåtarna blir mitt sista inlägg här på obestämd framtid.
Tack alla som följt bloggen eller läst ett enstaka inlägg under den här tiden. Tack.
Idag är det fredag. Tydligen är det även sportlov. Det märks här på byrån. Fem tappra själar, varav en är praktikant, sliter när övriga semestrar. Det firar vi med att det endast är vi fem som får sin fredagslåt publicerad och med att dricka upp alla öl som ligger på kylning. Vi kommer bli märkbart berusade, men det är bara att köpa läget.
Jag själv blir först ut.
Dessutom är Håkans val 7 minuter och 26 sekunder.
Och Nusses val är inte mindre än 8 minuter och 14 sekunder lång.
Så var det Lucias val.
Åsa imponerar med sina låtval. Jag som inte trodde hon var ett dyft musikintresserad.
Jag har blivit bekant med en ny titel som låter så fint. Attributmakare. Jag känner mig lite dum att jag inte var bekant med ordet tidigare. En sån som jag borde ju det. Kulturkonsument som jag är. Men så kan det vara ibland. Och nu vet jag ju. Att det inte är en rekvisitör jag letar efter i Stockholmsområdet, det är en attributmakare. Så om någon känner någon sådan är det bara att höra av sig. Vad jag ska med attributmakaren till? Vad kan man inte göra med en sådan?
Det är lika bra att jag varnar er. Det här inlägget är varken snällt eller trevligt. Det kommer till för att jag behöver avreagera mig. På den jävla idioten som körde 3:ans spårvagn denna tidiga och synnerligen vrålkalla söndagsmorgon cirka tio minuter över tre. Jag stod på hållplatsen vid Vasaplatsen, skulle bara säga hejdå till en vän, men du stängde och låste dörren mitt framför snoken på mig. Jag har bara att säga till dig att du drar ner Västtrafiks varumärke i skiten och du är en stor jävla idiot! Fy fan vad lågt gjort! Skrivet från min IPhone.
Jag fick oväntat besök på gymmet i morse. Skottfints två nyckelspelare har tydligen beslutat sig för att komma i form inför fotbollspremiären. Eller som de själva uttryckte det, "vi laddar inför OS". Kanske några veckor för sent med tanke på att det sätter igång idag. Eller kanske var det sommar-OS i London 2012 de syftade på.
I följetongen "Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår" kan jag härmed presentera både gårdagens hjärnsläpp och morgonens.
Gårdagen glömda vattenflaska:
Morgonens glömda flasor:
Det blev 30 minuters cross trainer och 2000 meter rodd den här morgonen, följt av en ryggövning 2 x 25 och en bröstövning 3 x 15. Det var väl det. Lite sliten så här på fredagen.
Det här är en minnesblogg tillägnad min farsa. Men det är samtidigt en blogg som tar upp ämnen som vår samtid, konst, kultur, film, musik och det skrivna ordet. Så länge det också finns någon koppling till Fassan Artisten. (Och eftersom jag är kopplingen kan jag skriva om lite vad jag vill på bloggen.)
Med den här bloggen vill jag hedra en synnerligen speciell person nämligen min farsa Anders Lindblad, i Lund även kallad Artisten. Fassan lämnade in alldeles för tidigt, endast 59 år ung. Det var Hjärtat som svek. Mitt hjärta sviker aldrig honom.