Härmed introducerar jag Ölkaggen och Kisen.

Varje morgon innan jobbet kör jag ett pass på Fysiken. Larmet ringer 05.30. Mellan 05.45 och 05.50 är jag på väg. Morgonpromenad, några minuter Vaken med P3 och P4 följt av Nyheter från TT och Kort och gott från Christer. Jag brukar vara på Kaserntorget några minuter i halv. Det är jag, tre killar i olika åldrar och en vältränad tjej som nästan alltid står och trampar minuterna innan det automatiska låset ger oss tillträde in.

Jag har gjort detta i ett år ungefär. Precis som alla sa har det blivit som ett gift. Något nödvändigt för att må bra. Tröskeln till gymmet var hög, men när jag nu äntligen tagit mig över den ångrar jag det inte en sekund.

Tjugo i sju trampar jag igång. Trettio minuter. Motstånd 75 till att börja med och knappt någon lutning. Kör så i fem minuter. En klunk vatten. Ökar lutningen ett snäpp. Motståndet behåller jag. Ökar sedan lutningen med ett snäpp för varje minut. Svetten börjar klibba fast tröjan på ryggen och pärla sig i pannan. Första dropparna på golvet efter ungefär nio minuter. Ett par klunkar vatten när jag passerat tio. Ökar motståndet till 90. För varje minut sänker jag lutningen ett snäpp. Kör så i fem minuter. Svetten tränger fram från varje por. Dropparna från pannan bildar en pöl under mig. Ökar.

Under ett helt år sen jag började träna på Fysiken har det varit lugnt och skönt på morgonen vid den här tiden. Vi som är där nickar vänligt till varandra, men inte mer. Alla gör sin grej. Det finns en tyst överenskommelse. Men sedan en månad är tystnaden bruten.

Runt sju dyker de upp. Två killar i tjugoåttaochetthalvtårsåldern. De tränar tillsammans. Jag vet inte hur de känner varandra, men troligtvis genom jobbet. De verkar inte känna varandra på djupet. Den större killen har lite ölmage, men i övrigt i rätt god kondition, väger sisådär 90-95 pannor. Den något mindre killen är normalbyggd och väger runt 80-85. Själv är jag en kille runt 75 och dessutom är dom två, så jag borde ju inte börja mucka med dem här på bloggen, men jag kan inte låta bli.

Det är den något mindre killen jag har mest problem med. Han håller fan ta mig aldrig snattran. På rikssvensk dialekt, med ett stämband som ibland brister pratar han oavbrutet med sin polare. Oavbrutet.

Anledningen till att jag reagerar med ett inlägg just idag är att han nu börjat kommentera min närvaro på gymmet, utan att han tror att jag hör. Jag har hela tiden förstått att han säger saker högt och tydligt för att alla som är i närheten ska höra hans tråkiga tjat.

De börjar varje träningspass med ett par tusen meter rodd. Bakom mig. Den här morgonen hör jag honom säga: "Jag börjar bli så trött på den där utsikten". Jag förstår att han menar mig. Och det är klart. Hade jag suttit och rott hade jag också hellre haft en snygg tjejrumpa framför ögonen än min röv. Men vad då? Jag var för helvete där först. Passar det inte kan de värma upp på annat sätt.

Jag har börjat störa mig på honom rejält. Och nu tänker jag så här. För att få ut något positivt av det skriver jag av mig här på bloggen varje gång han säger något dumt. Och ni som följer kommer efter ett tag att också få en fin uppfattning om den här killen, som dessutom är AIK:are. Och som redan snackat skit om GAIS.

Jag har precis kommit ut ur duschen när polarna kommer in i omklädningsrummet. Från och med nu kallar jag dem "polarna" tillsammans och den lite större killen för "Ölkaggen" och den något mindre för "Kisen".

– När kommer du tillbaka, säger Ölkaggen.
– På torsdag, svarar Kisen.
– Det är imorgon va?
– Ja, det blir en snabbis till Stockholm. Jag tar två Hot Shot och en geting och drar sedan tillbaka. Jag är en sjuk människa, säger Kisen. (Inte sjuk, tänker jag, bara jävligt irriterande.)

Sedan fortsätter han.

– Bra tränat det här veckan. Tre pass.

Jag vet att han säger det för att jag och övriga i omklädningsrummet ska höra det. Idag är det onsdag så indirekt vill ha ha sagt att han har tränat alla dagar i veckan. Som vi inte har märkt det.

– Vad ska du göra i helgen? Säger Ölkaggen.
– Tänkte boka bord på 28+. Bra käk där. Deras Carpaccio på älgrygg är fantastisk.


Kisen säger det högt och tydligt så att alla ska höra att han väljer gourmetrestaurang. Han har säkerligen bara varit där en gång förut dessutom. Jag märker att Ölkaggen inte vet vad han pratar om. Har ingen aning om vad 28+ är för restaurang.

– En salig blandning, säger Ölkaggen och jag kan inte låta bli att dra på munnen.