Vaken.

Hon är halv elva. Klockan alltså. Och jag ligger och stirrar upp på de omålade träplankorna i taket. Furu I presume. Hemma hos Mats. I tillbyggnaden. Lillhagen tror jag området heter. I Örebro. Otroligt gästvänliga Mats. Vi har inte setts sedan nian. Tjugotre år eller något sådant. Märkligt.

Det smakar skit i munnen. Luften i det lilla rummet instängt. Får vädra ut när jag nu ska kliva upp. Ser att det är en fantastisk dag där ute. Solen skiner. Klarblå himmel. Tåget tar mig tillbaka om två timmar lite drygt.

Hur var det då i går? Det får ni läsa i nästa inlägg.