Jag är en loser baby so why don't you kill me?

Jag trillade dit igår kväll igen. Hyrde med mig några filmer på vägen hem. Överst i högen som jag lämnade fram till killen bakom disken låg Outsourced, en film "if you enjoyed Slumdog millionare". Underst låg Mammut. Fyra getingar. Fyra plus. En fyra i DN och fyra fyrar i G-P. Emellan låg min vana trogen – en polisfilm. Det kunde lika gärna varit en porris, om nu porrisar fortfarande hyrdes ut i videobutiker. Ingen Wallander den här gången, men väl Falk. Johan Falk. Vapenbröder.



Outsourced, som jämförs med Slumdog Millionare enbart för att historien utspelas i Bombay, sparade jag för en regnig dag senare i veckan. Lukas Moodyssons hyllade film likaså. Självfallet föll mitt filmval denna kväll på Johan Falk. Svensk polisfilm. När den är som. Sämst. En tunnare story får man leta efter. Manusförfattaren Anders Nilsson utgår kallt från att alla som ser den här filmen också har sett Noll Tolerans, Livvakterna och Tredje vågen. Som tur var har jag gjort det. Åtminstone de två förstnämnda. Jag är lite osäker på den tredje. Bra betyg för den filmen, eller hur?












På dvd-omslaget kan man läsa att filmen är realistisk. Att den bygger på hur polisen arbetar i det verkliga livet. Jag tycker Vapenbröder saknar all form av trovärdighet.



















Jens Hultén gör en bra skådespelarinsats. Och även Joel Kinnaman. Men Jakob Eklund går på tomgång och övriga skådespelarinsatser är mediokra. Mikael Tornving är rent ut sagt usel. Han borde hålla sig till Parlamentet.












Tydligen är detta den andra av sex filmer i en ny dvd-serie om Johan Falk. Om Wallander nu lyft sig ett par snäpp har Johan Falk gjort raka motsatsen. Dåligt manus och dålig regi. För oss som bor i Göteborg så känner vi igen varenda gathörn som visas. Trovärdigt? Näppeligen. Kommer jag se övriga filmer i serien? Troligtvis.