Everything is Borrowed.

Jag hade den så väl planerad tyckte jag, dagen, men den blev inte alls som jag tänkt mig. i princip allting sprack. Det enda som blev ungefär som min tilltänkta plan var att jag smet inom Erik Berglins vernissage Everything Is Borrowed, som han under de närmsta veckorna ställer ut på Chalmersgatan 4 i en lokal i anslutning till Högskolan För Fotografi.

Utställningen bygger på hans besatthet av bilder i allmänhet och bilden i synnerhet. Under flera år har han samlat på sig ett gigantiskt bibliotek av bilder som han hittat upp på nätet. Många gånger har han sökt efter en typ av bild och av en slump stött på en annan, som istället fångat hans uppmärksamhet, laddat hem och nu lånat. Everything Is Borrowed är med andra ord en titel i tiden. Kanske mer aktuell än någonsin.



För något år sedan besökte Erik en utställning i Berlin, med en konstnär som heter Mike. Från utställningen snodde han med sig en DVD av ett videokonstverk. Konstverket finns med som en del av Eriks egen utställning, tillsammans med ett brev som han med DVD:n ämnar skicka till Mike, med en ursäkt och förklaring till varför han "lånat" hans konstverk. Det ska bli kul att höra vad han får för reaktion.



Med tanke på vad jag senare på eftermiddagen fick uppleva har Eriks utställning fått mig att fundera både en och två gånger kring vem som har rätten till att äga vad.

R.

Sitter i mitten, väntar på R. Det är en film.

Fredag! Ny lokal och filmfestival!

Idag är det fredag och det finns mycket att fira. Våra nya lokaler till exempel. Sunny side up har nämligen bytt upp sig två våningar. Från tionde till tolfte våningen. Sedan finns det dessutom stora möjligheter att träffa på Amanda Ooms, som nu anlänt till Göteborgs Internationella Filmfestival. Vi ses i vimlet.



Först ut denna fredag blir jag själv.



Johan blev näst på tur.



Aludd vill helt tydligt inte hamna i Andreas Kouthoofds kalender på Facebook. Ni som sett klippet vet vad jag talar om. Han sitter fortfarande här bredvid mig och skakar av ilska.



Robban verkar att trivas i sitt VD-rum. Där kan han vara sig själv för en stund.



Vi bryter in med ett wild card, Sven-Eric.



Mia bjuder på romantik. (Enligt henne själv.)



Lucia bjuder på solsken.



Ruth proklamerar kärlekens budskap. Fast omvänt.



Slutligen lilla Åsa, som från och med idag inte är vegetarian längre. Grattis Åsa!



Vi avslutar med en liten hälsning. Från Aludd till Andreas. Trevlig helg! Eller?

I This is England var där vi såg honom första gången.

"Hej och välkomna till Göteborgs internationella filmfestival och Handels. Vi ska nu se The Scouting Book for Boys. Längst bak sitter det en funktionär om ni skulle behöva hjälp under filmen. Det är en oerhört laddad scen i slutet av filmen och under förra visningen var det en person som svimmade." Det blev plötsligt tyst i aulan. Några nervösa skratt bröt tystnaden. Folk vände sig om och såg på varandra. Skakade lite nervöst på huvudet. Vad var det för film vi hamnat på egentligen?

Jag tror inte det fanns någon i aulan som inte under hela filmen satt och väntade på den där scenen. Och när den kom, i slutet av filmen precis som meddelats undrade vi alla om det var den scenen hon menade eller om det skulle komma en ännu värre scen. Det gjorde det inte, men visst var det en otäck scen.

Följetongen: Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår. Del 3.

Jag kan härmed glädja alla nyfikna att gårdagens lilla missöde med pennan den här morgonen ersattes av en styck kvarglömd vattenflaska tillsammans med en styck kvarglömd shampooflaska. Det var väl kul.

Brothers.

Jag stötte på Andreas på vägen hem från filmen. Jag hade just sett Brothers på Draken och hade inte kommit så långt på min väg mot hållplatsen. Jag fick, efter att högt ropat hans namn, springa i fatt honom, de blott meterna det rörde sig om. Hans fokus var tveklöst festivaltältet. "Har du sett den danska Brothers", sa han efter att jag berättat vilken film jag sett. "Nä", svarade jag, "jag visste inte att det var gjord en tidigare dansk film på samma manus". "Den är riktigt bra", svarade han. "Den här var bra men väldigt amerikansk", sa jag, "fast producenten (korrat efter påpekande) är isländsk". " Jag vet", sa Andreas.

Vi tog en öl i tältet. Andreas pröjsade. Sedan tog jag vagnen hem.

Följetongen: Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår. Del 2.

Det är inte bara syrran som är nyfiken på hur det ska gå med vattenflaskorna på gymmet. Jag kan förstå det. Känner själv spänningen komma krypande. Jag har ju inte kunnat fortsätta följetongen förrän nu, med tanke på svullna mandlar och täppt näsa under ett antal dagar, men nu kan jag äntligen stilla er nyfikenhet. Fast det var ju inte en kvarglömd vattenflaska som stod där den här morgonen, utan där låg istället en mesig kulspetspenna. Dessvärre finns det inte mycket jag kan göra åt saken.

Tveklöst en av festivalens bästa filmer.

Det är något magiskt med Handels för mig. Under filmfestivalen alltså. Det är i aulan på Handels som jag varje år ser den bästa filmen för festivalen. För något år sedan var det Falafel. Sedan var det Adam And Paul. Och nu har jag gjort det igen. Det här året heter filmen A Matter Of Size. Se den. Se den. Se den.

Tjejer.

Nu blir jag så där trött igen. Den här gången på Knape, simhopparen. Jag väljer medvetet att inte skriva simhopperskan. Jag såg slutet på Mästarnas Mästare. Förövrigt ett strålande exempel på när SVT är som bäst. Nöje kryddat med innehåll. För er som inte sett det tävlar föredettingar inom idrotten, före detta svenska elitidrottare alltså, mot varandra i olika grenar. Män och kvinnor på lika vilkor. Vissa i bättre form än andra. Brolin, till exempel, såg inte ut att vara i särskilt god kondition, men han har verkligen överraskat. Och det har också blivit olika segrare i nästan alla grenar. Vissa gillar vatten, andra inte. Vissa har bättre bollsinne än andra. Någon större vinnarskalle. Och det är inte alls så att grabbarna dominerat och vunnit alla grenar. Inte alls. Det har varit så att säga jämt skägg. Ändå gnälls det. Den här gången speciellt från Knape. Som åkte ut den här omgången. Och varför gnäller hon? Jo för att den som ligger sist efter programmets olika grenar hamnar i duell med en av honom vald utmanare. Och jag säger honom, för efter samtliga tre avsnitt har en kille legat sist och valt en tjej. Och nu tycker Knape att det är fegt. Men va fan, de tävlar ju på samma vilkor. Och grenen de tävlar i är snabbhet, de ska fånga ett svärd som faller. Och varför i hela världen skulle en kille vara snabbare än en tjej? Men Knape hon gnäller och övriga kvinliga före detta elitidrottare gaddar nu ihop sig mot killarna. Jag blir så trött. Så trött. Så trött.

Göteborgs bästa lunchställe som serverar svensk husmanskost är ...

Det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Jag är fullständigt medveten om det. Och det är kul att så många saknar mina blogginlägg. (Ja ja, ni är många som tycker det är förbaskat skönt att slippa att det plingar till i Iphonen eller på Facebook också.) Oavsett vilket så är anledning att jag helt enkelt fått fokus på annat än att göra blogginlägg just nu, men det kommer säkert ändra sig.

Jag åt lunch På Hörnet idag. Stekt fläsk med löksås. Riktigt bra. Dock inte alls i nivå med Sandberg Månsson som är i en klass för sig när det kommer till svensk husmanskost. Hörnets personal däremot är fantastisk. Två söta servitriser som alltid möter dig med ett genuint leende. Du känner dig som den viktigaste lunchgästen för dagen. Där slår de till och med Pia på Sandberg Månsson på fingrarna. Ett annat hyfsat bra lunchställe när det kommer till svensk husmanskost är Aguarelle på Rosenlundsgatan. Trots bambakänslan och högljudd lokal.

Alltså. Göteborgs bästa lunchställen som serverar svensk husmanskost är just nu:

1) Sandberg Månsson *****
2) På Hörnet ****
3) Aquarelle ***
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Passa dig för Gamle Port.