fredag 26 februari 2010

Kanske de sista fredagslåtarna någonsin.

Så var det då dags. Mitt sista inlägg på obestämd framtid. På den här bloggen åtminstone. Och eftersom jag håller mitt ord så är det Fredagslåten som får avsluta denna relativt korta era. Härmed önskar jag eder alla en fröjdefull fredag.

Först ut blir Aludd:



Johan:



Åsa:



Mia:



Therese:



Ruth:



Robban:



Anderz:



Slutligen jag själv. Tack fassan. Tack bloggen. Vi kanske ses igen.

måndag 22 februari 2010

Tack.

Fredagen den 19 juni 2009 gjorde jag det allra första inlägget på bloggen Fassan Artisten. Jag hade under våren grunnat på vilken inriktning jag skulle kunna tänkas ha på en blogg och just den här dagen slog det mig. Jag skulle skriva om fassan. Det skulle bli en blogg till minne av honom.



Med stor lust och massor av energi satte jag igång. Jag hade sedan tidigare skapat en portfolioblogg med Bloggers verktyg och erfarenheten från den gången gjorde att jag ganska snabbt hade skapat mig en ren och enkel form för bloggen om fassan. Den här gången såg jag till och med till att lägga ner lite tid på ett personligt blogghuvud. Ganska sent på kvällen, närmare bestämt klockan 21.25, gjorde jag således det första inlägget med rubriken: "Jag sätter inte min fot norr om Hässleholms Stadshotell, det ska du ha jävligt klart för dig."

Tre inlägg blev det sammanlagt den kvällen. Jag somnade nöjd och belåten vad jag minns.

Nästa dag ägnade jag större delen åt att bläddra i gamla album och läsa tidningsklipp, letandes efter stoff till nya blogginlägg. Jag fotograferade och skrev. Allt med en stark koppling till fassan. Och hela 46 inlägg blev det under juni månad. Så här i efterhand hade det kanske varit smartare att sprida ut publicerandet något och inte bränna allt krut på en och samma gång, men det är också så typiskt mig.

Jag fortsatte göra inlägg i juli. Breddade mig något genom ett inlägg tillägnat farfar. Kände väl att jag kunde sträcka mig så lång i min ambition att hålla en stringent linje. Men så hände något som fick mig att tappa konceptet fullständigt. Söndagen den 5 juni var jag och åt på Red Lion vid Mariaplan. Du kan själv läsa vad som hände genom att klicka här. Efter den här händelsen försvann all form av tydlighet beträffande bloggens inriktning. Plötsligt skrev jag om en det ena, än det andra. I och för sig till glädje för en del verkade det som för inte sällan kom någon fram och berättade hur mycket han eller hon uppskattade mina små betraktelser.

Det som nu har inträffat är att jag tappat lusten något. Tycker helt enkelt inte att det är så kul att skriva på bloggen längre. Och resultatet är otvetydigt. Bloggen har tappat i kvalitet. Så därför. Jag lägger från och med fredag bloggen på is. Jag kommer inte plocka bort den, men du kan sluta förvänta dig fler inlägg på ett tag. Fredagslåtarna blir mitt sista inlägg här på obestämd framtid.

Tack alla som följt bloggen eller läst ett enstaka inlägg under den här tiden. Tack.

fredag 19 februari 2010

Fredag igen.

Det är trevligt att Fredagslåten blivit likt en institution här på byrån. Självklart publicerar jag även Therese och Robbans val.

Först ut bli Therese:



Och Robban:



Sedan kom Håkan med en bonusfilm:



God Jul!

Friday on my mind.

Idag är det fredag. Tydligen är det även sportlov. Det märks här på byrån. Fem tappra själar, varav en är praktikant, sliter när övriga semestrar. Det firar vi med att det endast är vi fem som får sin fredagslåt publicerad och med att dricka upp alla öl som ligger på kylning. Vi kommer bli märkbart berusade, men det är bara att köpa läget.

Jag själv blir först ut.



Dessutom är Håkans val 7 minuter och 26 sekunder.



Och Nusses val är inte mindre än 8 minuter och 14 sekunder lång.



Så var det Lucias val.



Åsa imponerar med sina låtval. Jag som inte trodde hon var ett dyft musikintresserad.



Trevlig helg! Även ni som har sportlov!

Följetongen: Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår. Del 4.

Fredagen kunde inte börjat bättre. Hela två kvarglömda vattenflaskor på hyllan.

onsdag 17 februari 2010

Attributmakare.

Jag har blivit bekant med en ny titel som låter så fint. Attributmakare. Jag känner mig lite dum att jag inte var bekant med ordet tidigare. En sån som jag borde ju det. Kulturkonsument som jag är. Men så kan det vara ibland. Och nu vet jag ju. Att det inte är en rekvisitör jag letar efter i Stockholmsområdet, det är en attributmakare. Så om någon känner någon sådan är det bara att höra av sig. Vad jag ska med attributmakaren till? Vad kan man inte göra med en sådan?

söndag 14 februari 2010

Västtrafiks förare är några jävla idioter!

Det är lika bra att jag varnar er. Det här inlägget är varken snällt eller trevligt. Det kommer till för att jag behöver avreagera mig. På den jävla idioten som körde 3:ans spårvagn denna tidiga och synnerligen vrålkalla söndagsmorgon cirka tio minuter över tre. Jag stod på hållplatsen vid Vasaplatsen, skulle bara säga hejdå till en vän, men du stängde och låste dörren mitt framför snoken på mig. Jag har bara att säga till dig att du drar ner Västtrafiks varumärke i skiten och du är en stor jävla idiot! Fy fan vad lågt gjort! Skrivet från min IPhone.

fredag 12 februari 2010

Grattis Anderz! Här kommer fredagslåtarna som en hyllning till dig!

Den här veckan hyllar vi Anderz som fyller 50 år idag!

Ruths hyllning:



Thereses hyllning:



Johans hyllning:



Min hyllning:



Aludds hyllning:



Nusses hyllning:



Robbans hyllning:



Lucias hyllning:



Åsas hyllning:



Mia hyllar så klart också!

Ett trefaldigt lundensiskt leve för Anderz! Han leve! Hurra! Hurra! Hurra!

Två i Skottfint gav mig oväntat besök på gymmet den här morgonen.

Jag fick oväntat besök på gymmet i morse. Skottfints två nyckelspelare har tydligen beslutat sig för att komma i form inför fotbollspremiären. Eller som de själva uttryckte det, "vi laddar inför OS". Kanske några veckor för sent med tanke på att det sätter igång idag. Eller kanske var det sommar-OS i London 2012 de syftade på.

I följetongen "Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår" kan jag härmed presentera både gårdagens hjärnsläpp och morgonens.

Gårdagen glömda vattenflaska:


Morgonens glömda flasor:


Det blev 30 minuters cross trainer och 2000 meter rodd den här morgonen, följt av en ryggövning 2 x 25 och en bröstövning 3 x 15. Det var väl det. Lite sliten så här på fredagen.

söndag 7 februari 2010

Heja Abbe! Heja fassan Gunnar!

Vilken fantastiskt fin blogg han skriver den där Gunnar på Goss. Om sin son Abbe. Som verkligen verkar vara världens coolaste kille.

Heja Abbe är en blogg som träffar rakt in i hjärtat, den är tydlig med varför den finns till, snygg och enkel design med fina bilder. Inte konstigt den nyligen fick Stora Bloggpriset. Om du ännu inte besökt bloggen Heja Abbe så gör det för guds skull.

Grattis fassan Gunnar till det välförtjänta priset!

Everything is Borrowed.

Jag hade den så väl planerad tyckte jag, dagen, men den blev inte alls som jag tänkt mig. i princip allting sprack. Det enda som blev ungefär som min tilltänkta plan var att jag smet inom Erik Berglins vernissage Everything Is Borrowed, som han under de närmsta veckorna ställer ut på Chalmersgatan 4 i en lokal i anslutning till Högskolan För Fotografi.

Utställningen bygger på hans besatthet av bilder i allmänhet och bilden i synnerhet. Under flera år har han samlat på sig ett gigantiskt bibliotek av bilder som han hittat upp på nätet. Många gånger har han sökt efter en typ av bild och av en slump stött på en annan, som istället fångat hans uppmärksamhet, laddat hem och nu lånat. Everything Is Borrowed är med andra ord en titel i tiden. Kanske mer aktuell än någonsin.



För något år sedan besökte Erik en utställning i Berlin, med en konstnär som heter Mike. Från utställningen snodde han med sig en DVD av ett videokonstverk. Konstverket finns med som en del av Eriks egen utställning, tillsammans med ett brev som han med DVD:n ämnar skicka till Mike, med en ursäkt och förklaring till varför han "lånat" hans konstverk. Det ska bli kul att höra vad han får för reaktion.



Med tanke på vad jag senare på eftermiddagen fick uppleva har Eriks utställning fått mig att fundera både en och två gånger kring vem som har rätten till att äga vad.

fredag 5 februari 2010

R.

Sitter i mitten, väntar på R. Det är en film.

Fredag! Ny lokal och filmfestival!

Idag är det fredag och det finns mycket att fira. Våra nya lokaler till exempel. Sunny side up har nämligen bytt upp sig två våningar. Från tionde till tolfte våningen. Sedan finns det dessutom stora möjligheter att träffa på Amanda Ooms, som nu anlänt till Göteborgs Internationella Filmfestival. Vi ses i vimlet.



Först ut denna fredag blir jag själv.



Johan blev näst på tur.



Aludd vill helt tydligt inte hamna i Andreas Kouthoofds kalender på Facebook. Ni som sett klippet vet vad jag talar om. Han sitter fortfarande här bredvid mig och skakar av ilska.



Robban verkar att trivas i sitt VD-rum. Där kan han vara sig själv för en stund.



Vi bryter in med ett wild card, Sven-Eric.



Mia bjuder på romantik. (Enligt henne själv.)



Lucia bjuder på solsken.



Ruth proklamerar kärlekens budskap. Fast omvänt.



Slutligen lilla Åsa, som från och med idag inte är vegetarian längre. Grattis Åsa!



Vi avslutar med en liten hälsning. Från Aludd till Andreas. Trevlig helg! Eller?

torsdag 4 februari 2010

I This is England var där vi såg honom första gången.

"Hej och välkomna till Göteborgs internationella filmfestival och Handels. Vi ska nu se The Scouting Book for Boys. Längst bak sitter det en funktionär om ni skulle behöva hjälp under filmen. Det är en oerhört laddad scen i slutet av filmen och under förra visningen var det en person som svimmade." Det blev plötsligt tyst i aulan. Några nervösa skratt bröt tystnaden. Folk vände sig om och såg på varandra. Skakade lite nervöst på huvudet. Vad var det för film vi hamnat på egentligen?

Jag tror inte det fanns någon i aulan som inte under hela filmen satt och väntade på den där scenen. Och när den kom, i slutet av filmen precis som meddelats undrade vi alla om det var den scenen hon menade eller om det skulle komma en ännu värre scen. Det gjorde det inte, men visst var det en otäck scen.

Följetongen: Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår. Del 3.

Jag kan härmed glädja alla nyfikna att gårdagens lilla missöde med pennan den här morgonen ersattes av en styck kvarglömd vattenflaska tillsammans med en styck kvarglömd shampooflaska. Det var väl kul.

onsdag 3 februari 2010

Brothers.

Jag stötte på Andreas på vägen hem från filmen. Jag hade just sett Brothers på Draken och hade inte kommit så långt på min väg mot hållplatsen. Jag fick, efter att högt ropat hans namn, springa i fatt honom, de blott meterna det rörde sig om. Hans fokus var tveklöst festivaltältet. "Har du sett den danska Brothers", sa han efter att jag berättat vilken film jag sett. "Nä", svarade jag, "jag visste inte att det var gjord en tidigare dansk film på samma manus". "Den är riktigt bra", svarade han. "Den här var bra men väldigt amerikansk", sa jag, "fast producenten (korrat efter påpekande) är isländsk". " Jag vet", sa Andreas.

Vi tog en öl i tältet. Andreas pröjsade. Sedan tog jag vagnen hem.

Följetongen: Fan jag glömde min vattenflaska på gymmet igår. Del 2.

Det är inte bara syrran som är nyfiken på hur det ska gå med vattenflaskorna på gymmet. Jag kan förstå det. Känner själv spänningen komma krypande. Jag har ju inte kunnat fortsätta följetongen förrän nu, med tanke på svullna mandlar och täppt näsa under ett antal dagar, men nu kan jag äntligen stilla er nyfikenhet. Fast det var ju inte en kvarglömd vattenflaska som stod där den här morgonen, utan där låg istället en mesig kulspetspenna. Dessvärre finns det inte mycket jag kan göra åt saken.

tisdag 2 februari 2010

Tveklöst en av festivalens bästa filmer.

Det är något magiskt med Handels för mig. Under filmfestivalen alltså. Det är i aulan på Handels som jag varje år ser den bästa filmen för festivalen. För något år sedan var det Falafel. Sedan var det Adam And Paul. Och nu har jag gjort det igen. Det här året heter filmen A Matter Of Size. Se den. Se den. Se den.

Tjejer.

Nu blir jag så där trött igen. Den här gången på Knape, simhopparen. Jag väljer medvetet att inte skriva simhopperskan. Jag såg slutet på Mästarnas Mästare. Förövrigt ett strålande exempel på när SVT är som bäst. Nöje kryddat med innehåll. För er som inte sett det tävlar föredettingar inom idrotten, före detta svenska elitidrottare alltså, mot varandra i olika grenar. Män och kvinnor på lika vilkor. Vissa i bättre form än andra. Brolin, till exempel, såg inte ut att vara i särskilt god kondition, men han har verkligen överraskat. Och det har också blivit olika segrare i nästan alla grenar. Vissa gillar vatten, andra inte. Vissa har bättre bollsinne än andra. Någon större vinnarskalle. Och det är inte alls så att grabbarna dominerat och vunnit alla grenar. Inte alls. Det har varit så att säga jämt skägg. Ändå gnälls det. Den här gången speciellt från Knape. Som åkte ut den här omgången. Och varför gnäller hon? Jo för att den som ligger sist efter programmets olika grenar hamnar i duell med en av honom vald utmanare. Och jag säger honom, för efter samtliga tre avsnitt har en kille legat sist och valt en tjej. Och nu tycker Knape att det är fegt. Men va fan, de tävlar ju på samma vilkor. Och grenen de tävlar i är snabbhet, de ska fånga ett svärd som faller. Och varför i hela världen skulle en kille vara snabbare än en tjej? Men Knape hon gnäller och övriga kvinliga före detta elitidrottare gaddar nu ihop sig mot killarna. Jag blir så trött. Så trött. Så trött.

Göteborgs bästa lunchställe som serverar svensk husmanskost är ...

Det var ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Jag är fullständigt medveten om det. Och det är kul att så många saknar mina blogginlägg. (Ja ja, ni är många som tycker det är förbaskat skönt att slippa att det plingar till i Iphonen eller på Facebook också.) Oavsett vilket så är anledning att jag helt enkelt fått fokus på annat än att göra blogginlägg just nu, men det kommer säkert ändra sig.

Jag åt lunch På Hörnet idag. Stekt fläsk med löksås. Riktigt bra. Dock inte alls i nivå med Sandberg Månsson som är i en klass för sig när det kommer till svensk husmanskost. Hörnets personal däremot är fantastisk. Två söta servitriser som alltid möter dig med ett genuint leende. Du känner dig som den viktigaste lunchgästen för dagen. Där slår de till och med Pia på Sandberg Månsson på fingrarna. Ett annat hyfsat bra lunchställe när det kommer till svensk husmanskost är Aguarelle på Rosenlundsgatan. Trots bambakänslan och högljudd lokal.

Alltså. Göteborgs bästa lunchställen som serverar svensk husmanskost är just nu:

1) Sandberg Månsson *****
2) På Hörnet ****
3) Aquarelle ***
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Passa dig för Gamle Port.