Tack.

Fredagen den 19 juni 2009 gjorde jag det allra första inlägget på bloggen Fassan Artisten. Jag hade under våren grunnat på vilken inriktning jag skulle kunna tänkas ha på en blogg och just den här dagen slog det mig. Jag skulle skriva om fassan. Det skulle bli en blogg till minne av honom.



Med stor lust och massor av energi satte jag igång. Jag hade sedan tidigare skapat en portfolioblogg med Bloggers verktyg och erfarenheten från den gången gjorde att jag ganska snabbt hade skapat mig en ren och enkel form för bloggen om fassan. Den här gången såg jag till och med till att lägga ner lite tid på ett personligt blogghuvud. Ganska sent på kvällen, närmare bestämt klockan 21.25, gjorde jag således det första inlägget med rubriken: "Jag sätter inte min fot norr om Hässleholms Stadshotell, det ska du ha jävligt klart för dig."

Tre inlägg blev det sammanlagt den kvällen. Jag somnade nöjd och belåten vad jag minns.

Nästa dag ägnade jag större delen åt att bläddra i gamla album och läsa tidningsklipp, letandes efter stoff till nya blogginlägg. Jag fotograferade och skrev. Allt med en stark koppling till fassan. Och hela 46 inlägg blev det under juni månad. Så här i efterhand hade det kanske varit smartare att sprida ut publicerandet något och inte bränna allt krut på en och samma gång, men det är också så typiskt mig.

Jag fortsatte göra inlägg i juli. Breddade mig något genom ett inlägg tillägnat farfar. Kände väl att jag kunde sträcka mig så lång i min ambition att hålla en stringent linje. Men så hände något som fick mig att tappa konceptet fullständigt. Söndagen den 5 juni var jag och åt på Red Lion vid Mariaplan. Du kan själv läsa vad som hände genom att klicka här. Efter den här händelsen försvann all form av tydlighet beträffande bloggens inriktning. Plötsligt skrev jag om en det ena, än det andra. I och för sig till glädje för en del verkade det som för inte sällan kom någon fram och berättade hur mycket han eller hon uppskattade mina små betraktelser.

Det som nu har inträffat är att jag tappat lusten något. Tycker helt enkelt inte att det är så kul att skriva på bloggen längre. Och resultatet är otvetydigt. Bloggen har tappat i kvalitet. Så därför. Jag lägger från och med fredag bloggen på is. Jag kommer inte plocka bort den, men du kan sluta förvänta dig fler inlägg på ett tag. Fredagslåtarna blir mitt sista inlägg här på obestämd framtid.

Tack alla som följt bloggen eller läst ett enstaka inlägg under den här tiden. Tack.