
För några år sedan blev jag bjuden på en minneskväll tillägnad min pappa. Tillställningen var hemma hos en av hans bästa vänner konstären Carl Magnus. Det var också Calle som var initiativtagare till minnesfesten. Jag förstod då hur saknad han var bland vännerna. Vilket tomrum som uppstått. Ett tomrum som inte gick att fylla. Det var fassan som ofta hållit i taktpinnen på middagarna, det var han som stått för anekdoterna.
Den kvällen bjöds det på kallskuret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar