Idag så googlade jag fassans namn. Sökningen tog o,23 sekunder och gav ett resultat på ungefär 139 000 träffar. Alla är naturligvis inte kopplade till Artisten. På en av länkarna hittade jag Claes Wahlöös minnesord till fassan. Jag visste att han skrivit ett. Jag tror att det publicerades i Sydsvenskan. Men jag kan ha fel på den punkten. Får kolla upp det. Det märkliga är i alla fall att minnesordet tagits upp som ett exempel i en undersökning om hyllningstexter.
Här följer ett utdrag klippt från nätet:
Avslutningsvis vill jag presentera en annorlunda nekrolog:
MINNESORD
Anders Lindblad, Lund
Konstnär såg livets absurditet
Konstnären och reklammannen Anders Lindblad, 59 år, Lund, har avlidit. Hans närmaste är barnen Jonas och Karin.
Anders Artist – blott alltför väl minns vi nu hans anekdot om hur han för något decennium sedan, boende på Filippavägen, trodde sig ha fått ett allvarligt hjärtfel och därför ringde efter en taxi för att uppsöka vård. När han under plågor asat sig in i bilen, där en honom inte obekant chaufför visade sig sitta vid ratten, beordrade han omedelbar transport till akuten. Föraren övervägde situationen och ställde efter något ögonblick den berömda frågan "Grand eller Storkällaren?" Efter övertalning lyckades Anders få honom att köra till lasarettet. Det hela visade sig vara ett skrämskott.
Den här gången var det på riktigt och i skymningsvinden kan vi om vi lyssnar noga höra Anders på sin helsingborgska travestera: "Ryktet om min död är inte det minsta överdrivet." Nådd av dödsbudet den första april råkade någon av oss en kort stund i beråd om sanningshalten.
Anders förlorade oss för tidigt. Obetänksamt hade vi räknat med honom länge än som understrykare av livets absurditet, betonare av den intellektuella livshållningen och inte minst som dramatiskt rollgestaltande berättare. Anders behärskade både gyckleri, jazztrumslageri, måleri och skrivet ord. Det sista kanske av störst nytta inom hans på senare år lyckosamma verksamhet som ad i hälftenägt företag, World Wide Advertising, Malmö.
Claes Wahlöö
för förlorade vänner (SDS 4.6.2004)
Detta är en ovanlig nekrolog som är skriven för att hylla men också för att underhålla. Den har inte mycket av den traditionella biografin över sig, som vi sett exempel på ovan. Personen som hyllas framtonar som kul och excentrisk. Dessutom har texten skönlitterära stildrag och är påfallande välskriven.
Så här avvikande från den vanliga mallen kan ibland nekrologer om män se ut, men sällan nekrologer om kvinnor. Texten ovan ligger inom den tradition som finns i The Daily Telegraph Book of Obituaries. A Celebration of Eccentric Lives av Hugh Messingberd (1995). Messingbred är en brittisk familjeredaktör som samlat roliga och småelaka nekrologer och givit ut dem i antologier. Texterna i dessa framstår som regelrätt underhållningsläsning.
Gunilla Byrman, professor i svenska språket vid Växjö Universitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar