måndag 14 december 2009

Bloggens öde.

Det kändes lite som att ordningen var återställd. Kisen och Kepsen var där. Lill-Klas var där. Johan och PT-Anna var där. Dessutom verkar det som att min bön har blivit hörd. Det tidsinställda låset klickade oväntat upp när jag drog passerkortet redan fem minuter i halv.

Jag hade egentligen tänkt att sluta med morgoninläggen och allt detta tjat om gym och träning. Kisen och Kepsen beter sig ju, som tidigare sagts, som folk numera. Lill-Klas försöker inte sticka upp och hävda sig och Johan och PT-Annas flirtande är så harmlöst att det inte är mycket mer att säga om det. Men det är ändå trevligt på något vis att låta dessa karaktärer få leva vidare. Jag tar inte livet av dem än. Med andra ord.

Det är ju också så att jag starkt funderat på att lägga ner bloggen, eller åtminstone göra en paus. Det handlar inte om att jag inte ids mer. Inte alls. Men mitt engagemang har svalnat och inläggen har blivit sämre. Och jag vill inte upplevas som en bloggare som gör inlägg för inläggens skull. Lite så har det blivit på sistone.

Men jag har kommit fram till det här. Bloggen får leva vidare ett tag till, men det blir färre inlägg. Punkt.

1 kommentar:

  1. Hann aldrig skriva någon kommentar om det där med att sluta blogga. Glad att du fortsätter :-)

    SvaraRadera