The End.

Ni kan sluta att surfa in på bloggen från och med nu. Här finns inget mer för er att läsa. Alla ni som väntar på nästa inlägg med Kisen och Kepsen. För det blir inget mer inlägg om min kära gymkamrater. Anledningen är att jag numera har någon form av relation till dessa båda grabbar. Sedan ett par veckor så hälsar jag och Kepsen på varandra varje morgon som han är där. Till och med växlar några ord.

Nu i morse var han faktiskt ombytt och klar först av alla. Skälet var enligt honom själv att mobilens klocka gick fel på en halvtimme. Den verkliga orsaken tror jag helt enkelt var att han trodde att gymmet öppnade redan klockan sex. Han ville kunna säga till Kisen att han redan tränat en halvtimme. Sedan när han insåg att dörren var låst tyckte han att det var pinsamt att han haft fel och fabulerade ihop en lite historia om att mobilens klocka av någon outgrundlig anledning var felinställd. Han måste ha missat många viktiga möten den senaste tiden om så verkligen var fallet.

Kisen och jag har varken nickat eller hälsat på varandra tidigare, men när jag lämnade gymmet för en välbehövlig dusch så såg jag till att bryta isen något. Kisen satt och kämpade vid en av maskinerna när jag passerade. I förbifarten gav jag honom en snabb hälsning som han subtilt besvarade. Jag tror faktiskt det räcker för att vi ska nicka åt varandra nästa gång vi ses.

Så min vänner. Den magiska förtrollningen är bruten. Kisen och Kepsen är inte längre ett par okända karaktärer för mig. Därmed är bloggsagan Kisen och Kepsen över. Jag tippar på att jag härmed kommer att tappa hälften av mina besökare.