I morgon är en annan dag.

Blodsmak, det är allt jag har att säga. Efter halvtimmespasset på crosstrainern satt jag i säkert tio minuter med huvudet i händerna. Jag blev knappt svettig den här första träningen efter julledighet och mellandagar, men fy fasen vad jobbigt det var.

Jag var min vana trogen först in i omklädningsrummet. Den invandrade gentlemannen som städar tittade frågande på mig. "Nio", sa han på bruten svenska. "Nä halv sju är det väl idag", svarade jag. "Nä, nio", sa han bestämt, "läs lappen på dörren". "Men jag har ju kollat på nätet, det är halv sju idag." Han skakar trotsigt på huvudet och lämnar omklädningsrummet. Antingen för att överbevisa mig, eller göra mig en tjänst och kolla upp hur det verkligen ligger till. Jag beslutar mig ändå för att chansa, trots hans information, och byta om. Efter några minuter kommer han tillbaka. "Ingen lapp", säger han och jag undrar vad det betyder. Öppnar de halv sju eller nio. "Är det någon där nere?" Frågar jag. Han ser på mig med den där tomma blicken. "Nä", svarar han, "ingen".

Minuten senare är jag ombytt och på väg ner. I dörren möter jag killen jag känner igen. Han har den stora bultsaxen i handen. "Godmorgon", säger han. "Godmorgon" svarar jag. I mitt stilla sinne tänker jag att den här första träningen för året ska bara göras.