Kisen och Kepsen är tillbaka.

Ordningen är återställd. Nu kan vi kicka igång 2010 på allvar. Tyvärr har det hänt som inte fick hända. Jag och Kepsen hälsar numera på varandra. Nickar artigt när vi möts. Ibland slänger han ur sig en kommentar som jag måste respondera på. Den här morgonen hade han till på köpet valt ett skåp bredvid mitt, fast på övre raden. "Akta bara så att du inte slår i huvudet", sa han. "Nej, det är ingen fara", slängde jag ur mig lite för snabbt. Samtalet avbröts. Lika bra det. Kisen har jag däremot lyckats behålla distansen till. Inget nickande och inget hejande. Lite fånigt kanske, men det är så det är. Det är rätt intressant det där. Hur en relation till en annan människa plötsligt förändras. Vi kommer säkert hamna där i vår relation en dag. Kisen och jag. Att vi nickar och säger hej. Det kan jag allt bjuda på.