Kniven mot strupen Gamle Port.

Jag vill börja med att be om ursäkt. Först och främst till Aludd och Anderz som jag tvingade med till Gamle Port på lunchen och som artigt åt av maten som serverades. Sedan till servitriserna som båda var lyhörda och serviceinriktade. Jag värderade på vägen tillbaka om jag skulle göra ett inlägg om den katastrofala lunchen som serverades idag eller om jag skulle låta det bero. Gamle Port är ju dessutom ett gaistillhåll och ett sådant place vill man ju inte snacka ner i onödan. Fast jag insåg när jag satte nyckeln i låset att jag inte kunde hålla tillbaka kritiken. Maten var faktiskt rent av hälsovådlig.

För drygt ett år sedan åt vi ofta lunch på Gamle Port. Då var det riktigt bra. Bra kött. Bra fisk. Generöst salladsbord och soppa till den som ville ha. Stället kryddades med en glad servitris, alltid med ett leende på läpparna, lite rund om baken, med ett vackert dekolletage och med ett minne som en häst. Det räckte att vi visade oss på andra våningen så stod colan snart framdukad på bordet. Ni som känner Aludd vet att han gärna dricker en cola till lunchen.

Det kommer dröja länge innan jag vågar mig tillbaka på lunchen. Till att börja med är salladsbuffén inte alls som den varit. Det skulle förvåna mig om gubbröran, senapssillen, och pastagojset inte åker fram och tillbaka lunch efter lunch. Soppan bestod av allt möjligt knas, mestadels fiskrens och gamla räkor.

Aludd beställde in pasta och Anderz köttet. Jag valde laxen. En lax som när den kom in var i princip helt rå. Jag tog någon tugga och kände hur det vände sig i magen. Fy fan. Jag lyckades efter några vinkande försök att få kontakt med en av servitriserna som genast bad om ursäkt och erbjöd mig en ny lax. Jag tackade för erbjudandet, men frågade om det var okej att byta till pastan. Min aptit på fisk var som bortblåst. Det var inga problem. Efter fem minuter stod en ny tallrik framför mig. Denna gången djup, med en geggig röra bestående av sönderkokt pasta, tomatsås som mer liknande barnpuré och några mjuka köttbitar. Jag skar en av köttbitarna på mitten bara för att konstatera att den också var helt röd.

Vi det här laget hade jag tappat matlusten helt. Den andra servitrisen kom fram och väldigt ångerfullt bad hon så väldigt mycket om ursäkt. Hon erbjöd mig att ta mer av salladsbuffén och naturligtvis behövde jag inte betala. Jag sa tack, men nej tack. Jag hade redan börjat se fram emot en burgare på vägen tillbaka till kontoret.



Gamle Port, det är hög tid att ta er i kragen.