Vinter.

Min mamma kan bekräfta att jag aldrig gillat vintern. Jag har aldrig tyckt det varit roligt att åka skidor, varken utför eller på längden, än mindre trä på mig ett par lånade grillor. Jag avskydde när det var friluftsdag i skolan och jag tvingades att packa ner en termos med varm choklad, färdigbredda mackor i folie, pannkakor och en frukt eller två. En banan och en apelsin. Och skalet på apelsinen var alltid lika svårt att skala bort och det droppade apelsinsaft på termobyxorna och fingrarna blev alldeles kladdiga och frusna. Jag frös enormt mycket om både fingrar och tår som barn.

Men nu är jag vuxen (eller åtminstone inte barn längre) och jag måste tillstå att vi har en fantastiskt fin vinter i vårt avlånga land. Tänk att få uppleva en vinter i Göteborg utan enbart regn och snöblask.



I lördags tog jag en promenad genom Slottsskogen och upp till botaniska trädgården. Jag pulsade genom ett snöfyllt landskap hela vägen upp till utsiktsberget. Sagolikt vackert måste jag säga. Det var mycket folk i rörelse på de större och upptrampade gångstigarna, men jag valde att följa en hares eller en vildkanins spår på vägen mot den hägrande toppen. En lång stund stod jag på berget och blickade ut över ett snötäckt Änggården och Linné.





Efteråt gick jag till Konstmuséet och avslutade med en Irish coffée och några glas rött på Barsidan tillsammans med en novellsamling av Jonas Karlsson. Rätt bra faktiskt. Kanske skriver några rader om den i ett kommande inlägg.