torsdag 13 augusti 2009

Äkta kärlek.

Jag bojkottar Kulturkalaset. Jag gör det bara. Att det skulle vara någon större skillnad på tidigare göteborgskalas och nuvarande kulturkalas har jag svårt att se. Det handlar fortfarande mest om blaskig öl i plastglas och langos. Inget fel i det, inte alls, men särskilt mycket kultur är det inte.

Igår kväll gjorde jag ändå ett undantag när Steget gjorde sin spelning på Kanaltorget nere vid Operan. Nisse är ju trots allt en skön kille, som jag dessutom haft nöjet att jobba med under en tid. Och Matilda verkar vara en skön tjej. Jag träffade på henne när Hey, it´s Enrico Pallazzo hade sin invigning. Hon stod och hängde utanför med Lotten från Pustervik precis när jag skulle gå. "Man skulle ha sett Steget när de spelade på Pustervik", sa jag till Lotten. "Men det är ju jag som är Steget", svarade Matilda bredvid. "Jaaa, jag tyckte väl att jag kände igen dig", svarade jag och skrattade. "Jag såg dig uppträda med Äkta Kärlek för några år sedan." Vi snicksnackade ett slag innan jag var tvungen att dra mig hemåt.

Jag gick till spelningen tillsammans med Ulf och hans gode vän Alain från London. Vi tog vägen längs kajen, passerade Kajskjul 8 och jag fick mina fördomar om kalaset bekräftade. Tack för det. Dansbandet spelade Tingeling och det osade från langosståndet när vi sicksackade oss fram genom folkvimlet.














Jag kastades rakt in i spelningen. Vi kom någon kvart för sent, vilket var lite synd. Träffade på min nya kollega Therese som verkligen gillade den första låten. Vet inte hur många låtar jag missade. Kanske två, kanske tre.

Åter bekräftades mina fördomar om Göteborgskalaset. Förlåt, Kulturkalaset. När det väl serverades lite kultur i form av en ny svensk duo, så höll sig stora delar av kalasande besökare runt Operan borta vid kajskjulet. En stor anledning till det var kanske att vi befann oss på "ölfritt område", som funktionären svarade.

Konserten som helhet skulle jag omnämna som gemytlig. Steget verkar ha fått en krets tonårstjejer som trogna fans. Förmodligen är det samma tjejer som älskar Håkan. De satt vaggande och sjöng med på gräset. Just texterna är en viktig del av Steget. Allt material är på svenska och texterna handlar uteslutande om kärlek. Lycklig kärlek. Olycklig kärlek. Tvivlande kärlek. Sökandet efter kärlek. Äkta kärlek.

Jag tror på en framtid för Steget. Jag hoppas att Nils och Matilda funnit varandra så som de säger sig ha gjort. Att de fortsätter spela. Att de skriver fler låtar. Att de växer sig ännu starkare som duo. Att detta bara är början. De har en bit kvar till att beröra mig genom en hel konsert. Jag ger därför Stegets konsert tre kärleksfulla handklapp och en svart kopp kaffe.

video

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar