måndag 14 september 2009

Censur. (Jag skriver könsord i inlägget.)

Så till inlägget om Luis Jacobs utställning på Galleri Box. En del av biennalen. Jag vill börja med att poängtera att jag gillar Galleri Box och jag tycker att ni ska gå dit och se utställningen och bilda er egen uppfattning. Anledningen till att jag säger det här är att jag kanske kommer låta onödigt negativ. Det är inte meningen. Inte alls. Men jag kan bara förmedla mitt bestående intryck. Torbjörn, som jag stötte på där, har till exempel säkert en helt annan.














Luis Jacobs vill speglar samhället. Det känns helt uppenbart. På biennalen ställer han ut två verk Album VII 2008 och Without Persons 1999-2008 som visa på detta och som inryms under temat What a wonderful world. Allt gott så långt. Jag börjar med att kolla in först nämnda verk.


















Konstverket består av ett myller av bilder bakom plast, hämtade ur böcker, tidningar och egna fotografier. Jag betar långsamt av bildkomposition efter bildkomposition. Först från höger och hela vägen runt, sedan från andra hållet. Bilderna sitter två och två och känns noga utvalda. Ofta i kontrast till varandra. Inte helt oväntat mycket naket. Kukar och fittor. Konstnärens kuk. Har vi sett det förut? Läskiga bilder på stympade barnarmar och döda nakna människor. Har vi sett det förut? Fastnade vid ett par bilder, mest för att de fick mig att tänka på ett videokonstverk som jag har hemma som heter Bagman av Lola Möller och Andrew Hibbert. En 18 minuter otäck historia som skildrar en seriemördares sävliga vardag.


















Videoinstallationen Without Persons är en betraktelse över utanförskap, social anpassning och den samtida tillvarons tomhet. Detta enligt produktdeklarationen på Galleri Bow hemsida. Det är tur att jag vet det för att mansrösten och en kvinnorösten som avlöser varandra är lite svåra att förstå ibland. Rösterna vibrerar lite, ungefär som en röst ur en högtalare på Heathrow. Synd också att det inte står utplacerade några pallar i mitten av rummet som man kan slå sig ned på. Ibland känns det jobbigt att stå.














I övrig gillar jag det här verket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar