Nu är det sluttjatat om att Hagabion visar gratis film varje fredag hela hösten. Det är ju ändå ingen som gör som jag säger.

Jag kollade in kortfilmen Bilder från lekstugan i fredags efter jobbet. Det är bra att ni gör som ni vill och inte utnyttjar tillfället att se gratis kvalitetsfilm. Varje fredag. Hela hösten. På Hagabion. Det blir nämligen inte så trångt i biosalongen då. Sju personer var vi som var där. Möjligen åtta.















I början av 50-talet skaffade sig Ingmar Bergman en smalfilmskamera, en 9,5 mm Bell & Howell. Den använde han sig flitigt av, både privat och i sitt arbete. Bilder från lekstugan utgår från dessa filmer, som ger en annorlunda bild av en av filmkonstens främsta utövare. (Det här stycket har jag rippat rakt av från Hagabion sajt. Tyckte inte jag kunde få till det så mycket bättre själv.)


















Bilderna från regissörens vuxna lekstuga ackompanjeras av Bergmans egna kommentarer från olika intervjutillfällen. Och skådespelerskorna Harriet Andersson och Bibi Andersson, som i det rika smalfilmsmaterialet utsätts för Bergmans kärleksfulla blick, bidrar med personliga minnesbilder. (Även det här stycket är rippat rakt av.)






















Jag slogs av vad vackra alla var. Visst var det så att Svenska folket var vackrare förr. Elegantare på något vis. I svartvitt.






















Bergman omgav sig av vackra kvinnor som Bibi Andersson och Harriet Andersson. Hur sjutton kunde det gå till, har jag ibland tänkt. Men så kollar man in Ingemar som ung. Han ser ju faktiskt riktigt stilig ut.