onsdag 9 september 2009

Creators Inn – Nästa titanägg?

Jag ville göra ett snabbt inlägg helt enkelt. Rippat rakt från nätet: Creators Inn by Elvine startades hösten 2008 av designbyrån Next Century Modern och det Göteborgsbaserade klädmärket Elvine och erbjuder besökande kreatörer gratis korttidsboende i hotelliknande miljöer. För att hitta lämpliga gäster samarbetar de först och främst med oberoende arrangörer i Göteborg, men tar även emot intresseanmälningar från allmänheten via sin hemsida.













Till dags dato har bland annat följande gäster checkat in och ut på Creators Inn by Elvine: soulmusikern Jomo (SE), garagebandet The Vibrarians (US), Niklas Åström (SE) gitarrist i bandet EF, mångsysslaren Momus (UK), modedesignern Sara Forsberg (SE), konstnärerna Olof Olsson (SE/DK) och Mako Ishizuka (JPN), elektroduon Fagget Fairys (DK) samt dansaren och koreografen Lotta Melin (SE).

Läs mer om Creators Inn by Elvine på: www.creatorsinn.com

(För att inte Aludd ska bli tjurig tillägger jag härmed att han redan förra året ansåg att Creators Inn skull få det åtråvärda nya ägget. Nu gick det istället till Färjan. Grattis Jesper & co på Agency.)

4 kommentarer:

  1. Hade det funnits i Sthlm förra året så hade inte Färjan haft en chans. För inte finns det någon som passar bättre in på detta: Titanägget är en nyinstiftad kategori som "belönar nyskapande kommunikation som inspirerar människor både i och utanför branschen. Det tilldelas den som brutit konventioner och därigenom helt ny mark för hur företag och organisationer kan agera i samhället."

    SvaraRadera
  2. Nära kollegor. Jag är trött. Jag kommer inte längre förmedla Sanningen om N här på bloggen närmsta tiden, såvida ni inte faller på knä och ber mig förstås. Så, här kommer ett sista minne jag kom tänka på när jag läste om Creators In, som, i kontrast till Palatzo el Nusselino verkar blekt, blodfattigt och innehållslöst.


    Så, ja, Palatzo el Nusselino, det var där jag mötte Cyklonmannen för första gången, jag skall försöka återge känslan, eller, det var något mer, det var en explosion av känslor.

    Jag var på promenad, sen höst, irrade frivilligt bort mig något i utkanten, tjänsteresa, plötsligt, framför mig, ett vulkanuppvärmt jazzbågnande palats i förgyllt kakel. Vid porten en magnifik neonskylt, "Palatzo el Nusselino". Innanför porten grön plysch med balustrader och scensnäckor fulla av jazzlegender lirande cooljazz och bebop i palatsets alla hörn. Mitt i allt, Nusse, stolt, tungt kreativ men samtidigt fint sensibel. Han tog mig i handen och förde mig genom en lustfylld labyrint, en slädfärd genom hjärnvindlingar, ett forum romanum för fantasins kungar, drottningar, slavar, lejon. Han berättade saker för mig, utan att tala, han visade mig saker, utan att peka. Det var magnifiko. En kort resa, någon minut, men den har aldrig tagit slut.

    Ja, så var det, därefter slog Nusse följe med mig hem, han satt tyst, jag ställde inga frågor, det fanns inga kvar att ställa, el momento silento. Han steg ur bilen vid medborgarplatsen, Louise mötte upp, jag hörde Nusse säga "vi har haft det bra, bra business". Då, just i den stunden var Nusse som alla andra, en vanlig man. Nästan.


    Som sagt, vi hörs lite längre fram.

    KG

    SvaraRadera
  3. Jag lägger mig platt. Bugar och bockar. Faller på knä.

    SvaraRadera
  4. Då återkommer jag. Inom kort.

    Vi börjar förstå varandra, du och jag.

    KG

    SvaraRadera