Forsman & Bodenfors informerar.

Äntligen lite rak och tydlig reklam, så säg. Jag menar, vem kan missförstå den här kommunikationen? Och en stor mediabudget verkar de haft att tillgå dessutom. Säkert 90 % av innerstans abribuser. Kanon! Forsman & Bodenfors får in deg, Västtrafik får tydligt ut sitt budskap och det finns nog inte många i målgruppen som inte kommer se och förstå detta. Alla nöjda å glada, eller?


















Men vänta nu, hur var det nu egentligen? Vad är skälet till kampanjen? Är det för att skapa sympati och stärka Västtrafiks varumärke? Skulle inte tro det. Är det för att få fler göteborgare att åka kollektivt? Nope. Skälet är naturligtvis att Västtrafik har misslyckats kapitalt med introduktionen av sitt nya biljettsystem. Reklambyrån kallas in för att med hjälp av en kampanj rädda situationen. Ja, jag säger då det. Tänk vilken skillnad det hade varit om den här utomhuskampanjen hade gått i som en del av lanseringen av det nya biljettsystemet, innan det började storma i vattenglaset.


















Drabbades själv av det krångliga systemet för en tid sedan. Eller förresten, hur krångligt är det egentligen. Jag menar, kolla själva in ljustavlorna. Tre enkla steg.


















I alla fall. Jag skulle åka mellan två zoner. Gick på vid Godhemsgatans hållplats och frågade spårvagnschauffören hur jag skulle göra. Han svarade genom att räcka över en folder i fickformat, där all information fanns samlad riktig och korrekt. Inget var lämnat åt slumpen. Problemet var bara att det var för mycket information att ta till sig på en och samma samma gång. Särskilt som jag bara ville betala och inte bli informerad. Och jag ville ju inte göra fel. Och ville definitivt inte åka fast i en kontroll. Resultatet blev att jag drabbades av stor osäkerhet.

Jag gjorde i alla fall som det stod i fickfoldern, höll fram kortet och tryckte på +. Hade jag gjort rätt? Möjligtvis, jag visste inte säkert. När jag klev av vid Marklandsgatan för att byta till buss gick jag åter fram till chauffören och frågade om jag nu skulle checka ut som det så fint kallades. Han såg frågande ut och började nervöst vika upp foldern. "Ehhh, det har skett så mycket förändringar den senaste tiden så jag vet inte", blev slutligen hans svar. Jag gick av utan att checka ut.

När jag klev på busssen frågade jag chauffören hur jag skulle göra nu. "Jag har precis kommit tillbaka från semester, så jag har ingen aning", var hans svar. "Du ska väl lägga kortet här kanske", sa han och pekade. Jag gjorde som han sa, med resultatet att jag checkade ut mitt kort och endast behövde betala drygt sexton spänn för hela resan.


















Nä, egentligen är systemet inte så krångligt att förstå, bara någon tydligt förklarar hur det fungerar. Och jag vill inte ha reda på hur hela systemet fungerar om jag bara vill få redan på hur jag åker mellan två zoner. Den stora boven i dramat är att vi människor inte tycker om förändringar. Särskilt inte de förändringar som påverkar vår vardag. Den allmänna opinionen uttalade sig direkt och media hängde på. "Detta är krångligt!" "Västtrafik ser sin chans att höja priserna!" "De är bara ute efter att skinna mig på stålar!" Och spårvagns- och busschaufförer är människor de med. Tänk på skillnaden om chaffisarna blivit utbildade i det nya systemet innan det introducerades.