fredag 11 september 2009

Sunny side up.

Och Emelie. Och Micke. Och Dano. Och Valle med barnvagn. Ja, det var många jag träffade på. En del nämnda, säkert någon glömd. Det blev en solig lunch.

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

  1. Anonym11 september 2009 kl. 20:36

    Låter trevligt, vilken lunch.

    Jag minns inte särskilt väl när jag och Nusse påbörjade vårt samarbete, möttes första gången, bara framgment, men ändå. Han sa - ni har vackra fötter, fågelfötter. Därefter berättade han att människan skiljer sig på 2 väsentliga punkter från djuren, vi knullar varje dag om vi kommer åt, och vi har fått förmågan att skratta. Den som skrattar gott och knullar som bara fan skiljer sig sålunda mer från djuren än den som lever sina dagar i allvarsamhet och celibatos. Det är något att fundera över, pågen, när du låter lunchen slinka ner i tysthet.

    KG

    SvaraRadera
  2. Anonym11 september 2009 kl. 21:06

    Pågen, jag börjar känna mig lite sliten, upprepande, därför ser jag detta inspel som ett sista. På ett längre tag.

    Jo, jag drog ner till Rivieran för att prata business med Nusse, han var på tjänsteresa. Vid dörren till la casa, en emaljskylt:

    "Nusselito. Pirotecnico".

    Han möte upp, jazzbyxor, kråsskjorta och knallröd fluga, nakna små fötter. Han förklarade, med helt ny, stark brytning - "i likhet med Strindberg har jag en jävligt naturvetenskaplig läggning. Jag kör expriment här nere, vetenskapliga expriment". Han drog ut en byrålåda och höll upp en bombliknande grej, la den åt sidan, nästa byrålåda, 50 krutfyllda japanska spjut. Han förklarade "jag och spanjorerna har olika uppfattning om friheten, och konsten". Jag blev orolig, ville gå, han viskade nervöst "ta några bomber och raketer i fickorna, det har man alltid nytta av här nere", sedan pekade han på en dörr med det största hänglåset jag sett, han gled upp strax bakom mig, väste "exprimentverkstaden, hemlig, livsfarliga saker". Jag lämnade Nusse ensam, reste hem, funderade länge på vår vänskap. Sedan skickade jag ner Lollo, hämtade upp honom, det var jävligt skakigt där nere, men det gick.

    /KG

    SvaraRadera
  3. En synnerligen bra påg14 september 2009 kl. 10:44

    Vi kommer sakna dig KG. Ett gott skratt förlänger inte livet, men det gör det inte heller kortare.

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)