lördag 21 november 2009

Camilla Engman på Galleri 1. Del 3.

Det var länge sedan jag var på en så välbesökt vernissage. Massor med folk var där. Kan det vara så att Camilla Engmans aktivitet inom de så kallade sociala medierna fejan och den egna bloggen varit den övervägande orsaken till den stora tillströmningen av människor? Jag skulle nog kunna tänka mig det. Många hade med sig en blomma och gratulerade henne till utställningen och jag insåg att jag också borde haft med mig en blomsterkvast eller nå't. Nu fick det räcka med en kram.



Detta är Camilla Engmans andra soloutställning i Göteborg, men hon har flera utställningar bakom sig på andra sidan Atlanten. Rätta mig om jag har fel Camilla.

Sexton obetitlade verk och en vägginstallation. Även den utan titel. Jag vet ju att hon gillar bilder mer än text. Vilket är lite synd. Jag gillar en bra titel på ett konstverk och den kan faktiskt tillföra en hel del för mig som betraktare. En bra titel lyfter, lika mycket som en dålig titel kan göra konstverket mindre intressant. Men just Camillas målningar skulle trivas bra tillsammans en passande titel.



Camilla Engman har ett helt eget uttryck och känns väldigt samtida. Hon skulle kunna nämnas i samma andetag som t ex tecknaren Jeff Olsson och den konstnärliga fotografen Helena Blomqvist. Men jag kommer på mig själv att tänka på Lena Cronqvist. Precis som Lena porträtterar sig själv i sin uppgörelse med sin mamma, känner jag igen Camilla själv i hennes karaktärer. Fast till skillnad från Lenas ofta rätt ångestfyllda motiv andas Camillas mer svart komik. Och hennes lilla hund dyker ofta upp som gubben i lådan.



Jag hade gärna sett att det fanns med en något större målning. En utställningens hjälte. Flera av motiven på utställningen skulle göra sig stora. Som det är nu har samtliga målningar ungefärligt samma format. De största är ungefär 8o x 60 cm. Jag tycker även att utställningen spretar något. Några av verken passar helt enkelt inte in. Till exempel tycker jag inte att collagen gör det. Väggcollaget däremot är kul och berättar en del om vem Camilla är som person. Och det känns som att det är själva syftet till att verket finns med. Som ett konstnärligt CV. Ett självporträtt. Finurligt.


OBS! Ett utsnitt av väggcollaget.

Bara en timme efter öppnandet av vernissagen var flera av målningarna redan sålda. Och de är bara att gratulera köparna till riktiga klipp. Priserna var nämligen i lägsta laget. Målningarna ligger mellan 10 och femton papp. Fast det är svårt det där med konstpriser. Och det är ju mycket bättre att målningarna kommer någon till glädje än att de stannar kvar i galleriets arkiv.

Ta nu och masa dig iväg och kolla in Camilla Engmans utställning. Jag tror nämligen att den tilltalar de allra flesta. Och om du vill investera i samtida konst är detta ett ypperligt tillfälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar