måndag 23 november 2009

Kisen och Kepsen beter sig numera som folk.

I fredags var det sk återträff med alla som någon gång jobbat på Hundra. Det var Nusse och Hannes som stod som arrangörer och man kan inte säga annat än att det blev en formidabel succé. Det var säkert över fyrtio personer som dök upp på Hemma Hos. Mycket trevligt och jag blev rätt packad på köpet. Men någon gång ska man ju bli det. Tack alla, förresten!

Det var kul att få reda på att väldigt många också läser bloggen mellan varven. Och följetongen som alla tar upp är den om Kisen och Kepsen. Det är därför med sorg i ögat jag måste konstatera att de inte är så roliga längre. Jag vet faktiskt inte vad som har hänt. Den här morgonen till exempel var Kisen där först. Han dök upp nästan tio minuter tidigare än han brukar. Med fokuserad blick gick han med beslutsamma steg mot roddmaskinen för uppvärmning.

Fem minuter senare kom Kepsen in i träningslokalen. Denna morgon utan keps, till råga på allt. När han förstod att Kisen redan var på plats sprang han genom lokalen, upp för trapporna och upp på löparbandet. Kisen sa inte ett ord utan fortsatte bara att ro. Förmodligen gav han honom en nick till hälsning. De befinner sig ju bakom mig så jag vet inte så noga.

Efter några minuter tystnar roddmaskinen.

– Är du redan uppvärmd? Säger Kepsen.
– Ja, svarar Kisen.
– Vi kör mage, bröst och triceps idag, fortsätter Kepsen.

Jag hör inte vad Kisen svarar, utan ser honom istället vandra nerför trapporna. Minuten senare tystnar löparbandet.

Ja, som ni märker beter sig polarna plötsligt som vem som helst på gymmet. Lite trist med tanke på bloggen. Men man vet ju aldrig. Det kanske är tillfälligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar