tisdag 24 november 2009

Solen skiner och länkar till tre andra noveller.

Eftersom jag har en del att stå i och inte hinner med så många kvalitativa inlägg så tänkte jag bjuda på en gammal novell av det lite kortare slaget. Som en del av er vet så höll jag på med ett projekt för något år sedan eller när det nu var. Jag tänkte mig skriva en novell i veckan under ett helt år. En titel lottades varje söndag och sedan hade jag en vecka på mig att skriva en novell. Varken mer eller mindre. Ingen redigering. Ingen censur. Vissa blev bättre än andra.

I tjugotvå veckor höll jag ut har jag för mig. Inte dåligt det trots misslyckandet.

Några noveller är redan publicerade här på bloggen. Överviktig. Maskerad. Skådespel. Solen skiner är också publicerad förut, fast då något omskriven. Här kommer den som först skrevs.


Solen skiner.

Visst är det är tveklöst så. Alla blir vi som galna när den första vårsolen visar sig. Det är samma visa varje år. Den under vintern öde gågatan har hastigt och lustigt fyllts med människor.

Överallt lapas det sol.

På uteserveringen där jag sitter finns det inte en enda stol ledig. Jag ser mig runt omkring. Nej, inte en enda stol lyser tom. Även platserna på andra sidan promenadstråket är upptagna av leende pratglada människor. Själv delar jag ett runt kafébord med ett par i min egen ålder.

Fast de är inte ihop.

Det konstaterade jag redan innan jag frågade om stolen var ledig.

Jag ser sådant. Är nämligen människokännare av högre rang.

Vid första anblicken skulle man kunna tro att de är ett par. Utseendemässigt passar de ihop. Båda två är objektivt snygga. Båda två är långa, även om han är något längre. Ändå behöver jag bara några få sekunder på mig för att konstatera att de i själva verket är vänner sedan högstadiet. Hon gick då i sjuan och han i nian. De pratade för första gången med varandra i rökrutan, under en lunchrast. Han frågade om hon hade eld och eftersom han redan på den tiden kommit ut ur garderoben, så var frågan inte ställd som en raggningsreplik.

Båda två röker de fortfarande, även om hon har försökt att sluta flera gånger.

Hon har sydländska drag, fast hon är född här.

Hennes pappa kommer från Argentina, men mamman är svenska. Håret är korpsvart, pageklippt och hålls på plats av en amerikansk baseballkeps. Ögonen döljer hon bakom ett par svarta solglasögon som är tveklöst äkta. Över stolsryggen hänger hennes korta svarta skinnjacka.

Linnet är vitt och ribbat.

Brösten är nya för året.

Också han har sydländska drag. Han har mörkbruna lockar, kraftig skäggstubb och snälla bruna ögon. Trots det är båda föräldrarna riktiga medelsvenssons och varken hans mamma eller pappa bär på mörka gener. Mamman Monika hade en otrohetsaffär för snart trettio år sedan.

Han är i smyg tacksam.

Pappan är från Gambia och lever upp till myten om svarta män.

För övrigt är han uppvuxen i Partille, bär självsäkert upp en koboltblå formsydd kavaj i sammet över en t-shirt med Svenska Akademin och han spelar med i två olika band. Trummor i ett och spelar gitarr och sjunger i ett. Nu i sommar ska han turnera runt på festivaler med båda banden. Med det ena bandet släpper han snart en fullängdare som garanterat kommer att slå, åtminstone i gaykretsar. Det andra bandet kommer aldrig att nå några större kommersiella framgångar.
Han har tajta svarta jeans och en mönstrad ljusblå sjal av märket Svensson. Jag bär en exakt likadan sjal, fast i svart och har också tajta svarta jeans.

Det gör oss i princip till polare.

Jag reser mig upp och vandrar långsamt upp för Haga Nygatan. Det är söndagen den tjugonde april.

Solen skiner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar