Igår träffade jag på Sören, silversmeden.

Jag vet precis hur det kan va. Man tänker att man ska ta sig dit någon dag, men så blir det ändå inte av. Det ju inte så att man hamnar uppe på berget av en slump. Nä. Antingen bestämmer man sig för att besöka Konstepidemin och bara gör det, eller så missar man möjligheten att uppleva den alldeles speciella atmosfär som området definitivt har.

Själv har jag besökt epidemin vid ett flertal tillfällen. Hälsat på fotograf Peter Boström, som jag inte vet om han fortfarande har kvar sin lokal där, lunchat med CH flera gånger och varit på rysk fest. Men aldrig har jag tittat in till någon konstnär eller konsthantverkare. Dåligt.

Men igår hände det. Just den här helgen hade nämligen princip samtliga konstnärer som håller till däruppe öppet hus. Jag tittade först in hos en man som skulpterar änglar, eller "mina flickor" som han kallar dem och hästar som han borrar maskliknande hål i. Änglarna föll mig inte alls på läppen. Antingen så upplevdes de väldigt flickiga eller religiösa. Inte min stil alls. Men några av hästarna, framförallt de svarta utan en massa hål, gillade jag på något vis.

Jag lämnade ändå ganska snabb mannen med fäbless för änglar och hästar och trillade istället in till silversmeden Sören. En mycket trevlig man skulle det visa sig som även undervisar på någon skola jag inte minns namnet på.

Sören Hellqvist som hans fullständiga namn är, om man inte räknar med eventuella mellannamn, verkar ha gått i gång rejält på materialet titan. Han berättade att för honom är processen det viktigaste och inte resultatet. När han väl är färdig med viss formgivning lämnar han snabbt den tillförmån för en ny. Ofta leder en form till en annan.

Bilderna du ser föreställer ringar i titan och silver. Har för mig att det även fanns något guldinslag på någon. Priset ligger på ungefär femtonhundra svenska riksdaler och uppåt. Jag gillade speciellt en ring skarpt, så kanske slår jag till.