Lonny och Bobby.

Fan vilken människokännare jag är! En sekunds möte i trappan ner och jag insåg direkt att jag fått två nya karaktärer att skriva om. Två rediga götlaborgare. Goa gubbar. Änna. Den ena rätt mycket äldre än den andra. Änna. Glasögon, senig med tatuerad överarm. Den yngre med pojkaktigt utseende och ölkagge. Tatuering på överarmen såklart. White trash.

Den äldre heter från och med nu Lonny, efter pojken som sitter på verandan och spelar banjo i Den sista färden. Jag är medveten om att det kan verka lite snurrigt att den äldre av de två blir döpt efter en pojkspoling, men det var honom jag kom att tänka på. Den yngre killen heter numera Bobby efter mannen som tvingades skrika som en gris i samma film.

Lonny och Bobby klev in på gymmet kvarten efter mig. Snudd på tjugo minuter. Klev upp på var sitt löparband, inte bredvid varandra utan med en maskin mellan sig. De ville väl inte uppmana till hets. Sedan satte munlädret självfallet igång. Det var tydligt redan från början att Bobby såg upp till Lonny. Att Lonny med fler års erfarenhet var där för att visa hur det funkade på ett gym.

– När börjar du änna jobba, säger Lonny på bred göteborgska.
– Nio, svarar Bobby.
– Varför är du här så tidigt i så fall änna?
– Jag brukar vara här tidigt. Det är gött å kunna tat lugnt å basta å så.

Bobby hade kunnat svara med allt annat än lögnen, att han brukade vara här tidigt. Det var uppenbart att han inte brukade gymma överhuvudtaget. Och jag har under året jag tränat på Fysiken aldrig sett honom här på morgonen. Det hade jag kommit ihåg. Men självklart ville Bobby inte erkänna att han knappt satt foten på ett gym tidigare. Lika lite som Lonny skulle erkänna det samma.

– Varför tar vi inte dom maskinerna?, säger Bobby plötsligt. Kan du se teven änna? Jag ser inte ett piss härifrån.

Stegen slutar tvärt och de byter makiner. Väljer även denna gång att ha en maskin mellan sig. Genom förflyttningen får jag svårare att höra vad de säger och väljer att trampa in i min egen värld. Jag ser ändå i ögonvrån att de bara efter några minuter byter löparbanden till roddmaskinerna. Knappt fem minuter senare är de påväg ner för trapporna till övriga träningsredskap.

När jag en kvart senare också går ner ser jag hur Lonny hänger i ett av redskapen. Till och med jag med min ringa erfarenhet av gymredskap inser att han gör fel. Ändå instruerar han Bobby hur det fungerar. Som nickar att han fattar. De byter till ett redskap som tränar bicepsen och Lonny uppmanar Bobby att sträcka på ryggen. När Bobby gjort sina tio repetitioner tar han över och med en medveten aningsteknik gör han sina tio samtidigt som han sneglar på sig själv i spegeln. När han är färdig kollar han på vägguret med kommentaren "kolla det har änna gått en timme." Jag kollar jag med och ser jag tränat i nästan femtio minuter och räknar snabbt ut hur länge Lonny och Bobby varit där.