Fredagsträning.

Vi var inte många på gymmet den här på morgonen. Kisen är ju som bekant i Stockholm och hälsar på sin bror. Han behöver uppenbarligen komma bort några dagar. Få lite andrum. Från jobbet, sambo och allt. Snart bär det ju dessutom av till Taiwan och sedan USA. Och han kommer säkerligen bli borta en tid. Då gäller det att allt känns stabilt på hemmafronten.

Och när inte Kisen tränar, gör inte Kepsen det heller. Tänk vad skönt det måste vara ändå, att hänga upp sitt liv på en annan person. Då behöver man inte fundera så mycket. Och det där jobbiga att kliva upp från den varma sköna sängen och ge sig ut i kylan, det slapp Kepsen den här morgonen. Utan att behöva ha dåligt samvete resten av dagen.

Inte heller Lill-Klas, Lonny eller Bobby var där. Och Lurch har jag inte sett röken av på hela veckan. Det känns rätt bra. Han var faktiskt rätt läskig.

Nej den här morgonen var vi endast fem personer. Förutom jag själv, det äldre paret som tränar nästan varje morgon, den blonda tjejen som alltid ger gärnet på trampmaskinen. Hon brukar köra minst ett entimmesprogram. Och den mörka tjejen som växlar mellan att trampa och springa på löparbandet. Fem minuter innan jag skulle gå kom det ytterligare två personer. Intresseklubben antecknar.