Solen skiner. (Delar av en kort novell som jag skrivit om till en vardagsbetraktelse.)

Visst är det är tveklöst så. Alla blir vi som tokiga när solen visar sig. När det är grått och mulet ligger gågatan öde, men så fort solen visar sig fylls den hastigt och lustigt med människor. På uteserveringen där jag sitter finns det just nu inte en enda plats ledig. Jag ser mig runt omkring. Nej, inte en enda stol lyser tom. Även platserna på andra sidan är upptagna av leende pratglada människor. Själv är jag tvingad att dela cafébord med ett par i min egen ålder. Fast de är inte par. Det konstaterade jag redan innan jag frågade om stolen var ledig. Jag ser sådant. Jag är bra på att iaktta.

Vid första anblicken skulle man kunna tro att de faktiskt är ett par. Utseendemässigt passar de väldigt bra ihop. Rent objektivt är de skitsnygga. Båda två är de långa, han något längre. Båda två är också längre än jag. Efter bara några minuter bredvid dem konstaterar jag att de är vänner sedan högstadiet. De träffades säkert under en rast i rökrutan. Båda två röker fortfarande. Jag störs lite av röken. Är inte rökare själv. Hon är väldigt vacker. Sydländska drag, fast hon är nog född här. Hennes pappa kanske kommer från Argentina eller Brasilien, men mamman är troligtvis svenska. Håret är långt och mörkt. Ögonen döljer hon bakom ett par mörka solglasögon från Gucci. Det är synd, för hon har säkert väldigt vackra bruna ögon. Kan inte avgöra om solglasögonen är äkta eller ej. Är inte lika bra på mode som på människor. Skulle nog tippa på att de är äkta. Hon ser inte ut som en tjej som skulle ta på sig ett par kopior. Hon har hängt av sig sin korta midjejacka över stolsryggen. Linnet är vitt och ribbat. Brösten är säkert nya för året. Sådant kan jag avgöra.

Han har också mörka drag. Stora mörkbruna lockar och kraftig skäggstubb. De snälla bruna ögon döljer han inte. Kanske är han något mer självsäker än vad hon är. Det verkar så. Han känns mer bekväm på något vis. Han har på sig en koboltblå kavaj i sammet. Riktigt snygg. Acnejeans som jag. Det såg jag när han reste sig för att hämta en till kaffe latte. Det gör oss i princip till polare. Det är lördag den tjugofemte juli. En dryg vecka kvar på semestern. Solen skiner.