Läs inte artikeln.

Jag är så trött på min mobilkamera. Den är så usel. Den går inte att zooma med, vilket borde vara en självklarhet. Ingen blixt och har förbannat dålig ljuskänslighet. Jag förväntar mig inte toppkvalitet, det är en mobiltelefon med kamerafunktion och inte tvärt om, men kameran i den här mobilen är helt jävla kass.














I går var jag på arbetsförmedlingen. För er som inte känner till det gick reklambyrån jag jobbade på i konkurs i februari. Jag skulle nu återanmäla mig till Arbetsförmedlingen. Jag hade egentligen inte behövt gå dit, det hade räckt med ett telefonsamtal, men efter att ha stått i en tjugo minuter lång telefonkö, bara för att bli bortkopplad precis när jag trodde jag stod näst på tur och sedan när jag ringer upp igen inse att jag hamnat i ytterligare en tjugo minuter lång telefonkö, gav jag upp och styrde apostalhästarna mot Järntorget. För er som inte är arbetslösa kan jag meddela att Arbetsförmedlingen ligger på hörnet där Järnia förut hade sin entré. Ta hissen rakt fram. Andra våningen. Sedan är det direkt till vänster. Turnummerautomaten sitter rakt fram. Jag fick nummer 94. Displayen visade 71.

Jag var åter placerad i kö. Hängde vid ett ståbord. Bläddrande förstrött i dagens GP. Mest dödsannonser och mäklarannonser. Muntert värre. Började läsa artikeln om Verner von Heidenstam men orkade inte ta mig igenom den och fastnade istället för en insändare av docent Håkan Lennerstad med rubriken "Tre sätt att dämpa gungande Ullevi". Insändaren var oerhört torrt skriven. Håkan är docent i matematik och artikeln innehöll den ena matematiska uträkningen efter den andra. Jag hängde inte med för fem öre i hans resonemang, men ändå läste jag vidare med ett leende på läpparna. Håkan hade en räv bakom örat. Fassans historieberättande gjorde sig påmind. Fassan var en mästare på att sväva iväg om än det ena än det andra för att på slutet knyta ihop historien med det han egentligen ville ha sagt. I Håkan Lennerstads fall handlade det om att han inte alls skrivit insändaren för att briljera i sina matematiska kunskaper om hur till vida man kan dämpa ett gungande Ullevi. Det han egentligen ville ha sagt var att han hittat lösningen på rådande förvirring om vilket Ullevi som är vilket, vilken arena som är "nya" och vilken som är "gamla". Insändaren avslutas med citat: "För övrigt anser jag att Lilla Ullevi och Stora Ullevi är betydligt bättre namn för de två arenorna.". Snyggt Håkan, det är betydligt mer roligt att bli ihågkommen för "han som kom på namnen" än för "han som dämpade gungandet". Precis så skulle fassan avslutat en insändare.

Så tillbaka till min mobilkamera. Den är så inåthelvete jävla skitusel! Den kan inte zooma överhuvudtaget, har ingen blixt och saknar all form av ljuskänslighet. Det är ingen idé att ni klickar upp fotot på artikeln. Den går inte att läsa i vilket fall.