Lågkonjunktursreflektion.

Lågkonjunkturen har fått mig att inse en massa saker. Jag klarar mig med arton par jeans. Jag behöver inte fler. Även om det gått hål på några av knäna kan jag fortfarande använda dem. Och det är inte alls så dumt med pasta, lite pesto och salami. Inte dumt alls. Jag har visst råd med Way Out West, det handlar helt och hållet om att prioritera. Och kärlek kostar inte pengar. Jag kan och vill bli förälskad fast det är lågkonjunktur. Och vill jag ta ett par öl tillsammans med Ulf en torsdagkväll så gör jag det. Inte mer med det. Sedan är det bara att konstatera, Kalles Kaviar är inte godare än Icas. Det är den inte. Fast Yes är fortfarande drygast.