söndag 5 juli 2009

盆栽

Ett mer oborstat bonsaiträd har jag svårt att se existera – men det lever! Fassan hade som man säger gröna fingrar. Något som jag envist hävdar att jag inte har. Skillnaden stavas egentligen engagemang. Engagerar man sig inte i sina växter dör de. Som allt annat som lever behöver växter någon som bryr sig om dem. En liten gnutta kärlek. I växters fall är engagemang till stor del rätt mängd vatten. Och rätt mängd ljus. Och rätt rumstemperatur. Och närande jord. I ett bonsaiträds liv är dessa ingredienser extra viktiga. Dessutom ska det klippas. I treenighet. Att odla bonsai är att skapa konstverk. Framgång får bara den som förtjänar det.

Jag har verkligen inte förtjänat någon framgång med vårt bonsaiträd. Hemma hos fassan på Västergatan levde det ett behagligt liv. I Kungsladugård får det kämpa för sin överlevnad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar