Sen kväll med Ingvar Oldsberg.

Klockan är nu 15.29 och jag ska försöka slutföra inläggen om gårdagen. Som jag sa så inledde alltså jag och Ingvar ett mycket trevligt samtal i baren. Marie var också med. Och Monika i fem minuter innan hon vinglade hemåt. Jag erbjöd mig att följa henne hem, men hon sa att hon klarade sig. Det är ju inte mer än femtio meter eller nåt.














Efter kanske en halvtimme så anslöt Dan med sitt damsällskap. Det hade fått i sig ett och annat järn för omväxlingens skull. Ingvar var också glad i hatten, skrattade mycket och uttryckte flera gånger hur fantastiskt trevligt han tyckte det var att stöta på oss på Hemma Hos. "Du är en riktigt bra kille", sa han och klappade mig på armen. Sedan fortsatte han orera om en det ena än det andra som handlade om honom själv. Han berättade om sina fruar och hur bra kontakt han fortfarande hade med dem, om sin nuvarande amerikanska, om sina hus runt om i världen, om Baldersnäs, om Här är ditt liv och att han skulle vara idealisk programledare för Robinson. Han gav oss ett smakprov på hur en Robinson-introduktion skulle kunna låta och avslutade med att säga att det inte var svårare än så. Ibland försökta jag inflika en kort historia, men jag hann knappt börja förrän Ingvar sa "kom till punkt någon gång" eller "när kommer poängen?" När jag svarade att "lugn, den kommer", utropade han "jag skojade bara". Vi pratade om På Spåret och jag sa att Kristian Luuk gjort ett genidrag när han fick med sig Fredrik Lindström som sidekick. "Två killar som känner varandra så väl, det är lite av kärnan i programmet. Att skapa den där familjära stämningen. Precis som du och Björn Hellberg", sa jag. Ingvar höll med om det, däremot trodde han inte alls på Fredrik Lindström som sidekick. Han skulle mycket hellre ha sett Johan "Hipp Hipp" Wester. Ni vet, han som varit med som deltagare i På Spåret och som dessutom rodde hem segern 2008. "Visst", sa jag, "han skulle säkert också funka bra, men finns kemin mellan honom och Luuk? Den kemi vi vet redan finns mellan honom och Fredrik Lindström?" Ingvar höll verkligen inte med. Luuk och Lindström är en flopp.

En gäng killar brölade förbi och Ingvar rusade fram till den öppna entrédörren och ropade skämtsamt att det var dags för killarna att gå hem. De blev överförtjusta och tog kort med sina mobilkameror. "Kolla det är ju Ingvar Oldsberg!" Skrek de. Ingvar skrockade och log förnöjsamt, innan han kom tillbaka till baren och satte sig. Där fortsatte han att prata. Och prata. Och prata. Och prata. Om sig själv.

"Ingvar, du är en väldigt trevlig person, men också synnerligen självgod." (Men vem är inte det.)















Jag, Dan och Ingvar lämnar Hemma Hos. Ett stort tack Marie för en trevlig kväll! Eller snarare natt.














På väg hem gående vid Majvallen. Sista nattvagnen hade gått.