Länge leve lågkonjunkturen! (Men måtte det vända snart.)

Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på? Hatten av för Cornelis Vreeswijk. Jag ska inte sko mig på hans texter. Lågkonjunkturen har verkligen drabbat mig och jag tror banne mig det inte bara är av ondo. För ett år sedan hade det här paret Stan Smith hamnat rakt i soptunnan och ersatts med ett par nya. Troligtvis hade jag i samma veva unnat mig en ny Ben Sherman skjorta också. Tejpen, som är fäst på insidan av skon håller med nöd och näppe ihop skinnet, men det funkar tills vidare.














Det är tejp från samma rulle, som håller ihop min plånbok. Utan den röda tejpen skulle kontokort, körkort och medlemskort trilla ur. Lägg märke till klockan. Den är köpt i Rio. Lokalt märke. En skitklocka egentligen, men jag fastnade för den. Jag hann inte mer än komma hem förrän frontglaset ramlade ur. Glaset är numera sönder i hörnen och det trillar in smuts, som får visarna att stanna ibland. Jag använde den bara för någon timme sedan. Jag får kontrollera tiden mellan varven och vrida rätt visarna. Lite opraktiskt, men det funkar.














De här jeansen använde jag senast igår. Jag har två par som är köpta samtidigt. Båda från Acne. Det är hål på knäna på det andra paret med. Hålen kommer så klart att växa, men än så länge funkar de fortfarande att använda. Skulle jag bli bjuden på fest hänger ett antal i princip oanvända byxor i klädskåpet och säkert ett par helt oanvända. Spontana inköp från konjunkturens glada dagar.