Till minne av mormor.

Den här målningen är inget större konstverk. Fast ändå, det finns ett självförtroende i penseldragen. En självklarhet. Inga konstigheter, som Färjan-Håkan skulle uttryckt det. (Tänk att han skulle bli omnämnd i den här bloggen, det trodde jag verkligen inte.) Jag ser målningen mer som en teckning. Fassan målade den som födelsedagspresent till mormor. Det är den uppfattningen jag har åtminstone. Den är dedikerad "Till Anna från Ingrid och Anders. Anno 1971", samma år som jag föddes. Mormors fyllde år den 7 maj, så "Gnäll-spiken" hade ännu inte tagit sig ton. För mig betyder tavlan barndom. Den hängde i köket hemma hos mormor och morfar på Olympiavägen i Helsingborg. För fassan var tavlan ett bevis på vad han kände för mormor. Hon var den i släkten Hjortsjö som fassan respekterade allra högst. Jag tror aldrig han skulle ha målat en tavla åt morfar.


















Numera hänger tavlan hemma hos mig, i mitt kök. När jag ser på den minns jag mormor. Hon var fantastisk. Jag grät på hennes begravning.