Det är eftermiddag.

Klockan är nu 14.22 och jag ska försöka mig på att fortsätta blogga vidare om gårdagen, som började med en Hof på Red Lion, fortsatte med ett glas rött på Röda Sten, sedan ett glas rosé på Lilla Linné, ett burgerkingmeal på ... ja, det säger ju sig själv, tre Gambrinus och en galopp på Sjöbaren och slutligen hemgång. För Ulf.














Ulf och jag löser Svenska Dagbladets söndagskorsord på Sjöbarens innergård.














Senare inne på Sjöbaren. Innergården har stängt. Några ord saknas fortfarande innan korsordet är löst.


















Korsordet är löst. Det är bara fegisar som använder blyerts.


När vi skillts åt i korsningen Haga Nygata – Skolgatan promenerar jag långsamt mot Järntorget och spårvagnen hem. Jag stannar till vid Hemma Hos. Marie och Monika sitter på uteserveringen och pratar. "Vill du ha något?" Frågar Marie. Jag tvekar. "En liten galopp då", svarar jag och sätter mig. Det är kyligt och vi flyttar in rätt snart. Förutom Marie är vi bara fem personer i lokalen. Ett konservatorpar, som det visar sig att de är, sitter en bit bort vid fönstret. Jag, Monika och hon som levererar catering till Hemma Hos sitter i baren. Marie som sig bör på andra sidan av baren. Efter att ha pussat Monika ungefär tolv gånger på munnen piper cateringkvinnan iväg. Lätt berusad. Eller rättare sagt hyfsat packad. Plötsligt känner jag en klapp på min axel.

"Får man slå sig ner?" Säger han och sätter sig bredvid mig i baren. Det är Ingvar Oldsberg.

"Får det vara något?" Frågar Marie.

"Ett glas rött om det går för sig", svara Ingvar.

"Har du gått vilse?" Frågar jag Ingvar.

Ingvar svarar något med att han älskar Göteborg och att hela stan är hans. Bla bla bla.

"Jag menar", försöker jag förklara, "jag brukar se dig i Vasastan ... "

Ingvar avbryter.

"Jag bor där."

"Ja, jo jag vet."

Samtalet är igång.

(Nu måste jag lägga mig på soffan igen. Fortsätter blogga om en stund.)