Det blir tre fyrar till Johan Theorins Nattfåk.

Färdig. Läste ut den i natt. Tror att jag släckte lampan runt halv två. Johan har skrivit en helt okej kriminalroman. Skulle i och för sig kalla det mer en spänningsroman än kriminalroman, men det är vad boken beskrivs som på omslaget.














Johan har ett rakt och enkelt språk. Välskrivet. Lagom långa, eller om så vill korta kapitel. Han växlar mellan fyra parallella historier som vävs ihop mot slutet, möjligen något forcerat. Inte helt ovanligt inom den här genren. En massa frågor ställs, historierna puttrar framåt i behaglig takt och slutligen måste frågorna besvaras. Alla frågor på en och samma gång. Jag känner igen fenomenet. Johan gav mig faktiskt viss inspiration att själv ta upp skrivandet igen – lite mer seriöst. Har några embryon jag fnular på. Det handlar om att berätta en historia, vilket han lyckas bra med. Jag kommer säkert läsa debutromanen Skumtimmen vid tillfälle, men nu är det Bob Hanssons Gunnar som står på tur. Den har legat till sig ett tag.