Världens bästa sällskap för dig som vill fika ensam.

Det är eftermiddag och du är ledig. Kanske strosar du omkring i Haga eller så flanerar du möjligtvis i Linné. Ibland stannar du till, men väljer sedan att gå vidare. Du letar efter ett lämpligt ställe att slinka in på. En espressobar eller en lagom välfylld uteservering. Du njuter av ditt eget sällskap tillsammans med okända människor, och du vill helst inte stöta på någon som du känner och som vill prata. Du känner för att umgås, men ändå inte.

Det finns en man som i det här läget är det perfekta sällskapet. En riktig hjälte. Han är underhållande utan att för den sakens skull prata om sitt nya jobb, sin ettåriga dotter eller om olycklig kärlek. Alltid på rätt plats i rätt tid. Skulle någon bekant dyka upp, är det bara att skylla på att du är där med honom. "Kul att se dig, men jag är här med Morgan Kane. Vi ses."














Om det är så att du befinner dig i Haga eller Linné får du lätt tag på honom. Kliv in på Serie Hörnan och fråga efter hans namn. 1977 fick du betala ett ordinarie pris på 4.95 (extrapris 2.75) för hans sällskap. Idag, mer än trettio år senare betalar du i princip samma pris. I dagens penningvärde, en struntsumma. Själv betalade jag denna dag en femma. 117 sidor pocket.














Den här eftermiddagen slank jag in på Bar Italia, som ligger på Prinsgatan, i backen på höger sida, om du går i riktning mot Masthuggskyrkan. Jag beställde en Meté-Meté på rekommendation och slog mig ner på en barstol i fönstret. Morgan Kane vid min sida.

För att ni nu ska få en känsla av Morgan Kanes storhet tänker jag ge ett par exempel på stycken hämtade ur Hämndens dag, utgiven i Sverige 1977. Handlingen är som följer; I Sonora fanns en man och en kvinna som aldrig skulle förlåta Morgan Kane för något som hänt sjutton år tidigare. De har nu hunnit i kapp honom och de tänker döda honom. Men inte genast, först ska de förödmjuka honom och njuta av att tiden äntligen var inne för hämndens dag.














Jag citerar en bit in boken; Nu när han sov och ögonen var slutna såg ansiktet ut som en stel kall dödsmask, ett ansikte märkt av rädsla, hat och lidelser – ett kraftfullt ansikte, men också ett härjat ansikte. Månen gled långsamt bakom ett moln. Morgan Kane vände sig i sömnen, och hans hand knöts sakta. Någon hade gått över hans grav.














En del av kapitel 4 utspelar sig på en bordell. Jag citerar; Varje gång Kane närmade sig en bordell i nyktert tillstånd kände han sig inte bara generad utan också en aningen idiotisk. Men nu var han så pass full att han bara kände viss irritation över att behöva vänta i hallen med dess imiterade inredning, nötta tapeter och luggslitna stolar som verkade ha kommit från en snabb dödsboauktion.

– Sir, sa en mager kvinna i fyrtio-femtioårsåldern.
– Ma'am, mumlade Kane och såg på henne under hattbrädet.
– Fem dollar, sir. Tio för hela natten.
Kane nyktrade till för ett ögonblick. Fan, vad priserna hade gått upp.

Senare i samma kapitel; Morgan tog ett språng mot honom, smällde handflatan mot den skägglösa kinden och bröt loss pistolen från mannens hand så att det knakade i fingret i avtryckarbygeln. Kane vände smidigt vapnet och körde de tunga piporna i solar plexus på mannen så att ögonen bulnade ut ur skallen och tungan hängde långt utanför den dreglande munnen.



En Meté-Meté på Bar Italia tillsammans med Morgan Kane får fem snabba, odiskutabla handklapp (och två tummar upp av bara farten).

Motivering: En kvällstidning kostar tio spänn, Morgan Kane en femma. Handlingen är tät och lättläst. En Kane-pocket är lagom tunn och ryms i kavajfickan. Finns det någon som kan vara mer lämpad att dela bar med än en sann västernhjälte?