torsdag 16 juli 2009

Överallt jag ser finns det konst.

Jag hade precis kommit in i själva butiken, spärrarna slog igen bakom mig, jag svängde av tvärt åt höger förbi avdelningen för bröd, mot grönsakerna. Min utvalda korg för dagens inköp var fortfarande tom. För ovanlighetens skull var det, så när som på en äldre man, även tomt på folk. Det var då konst uppstod. En installation, ett offentligt konstverk. En övergiven köplista låg fridfullt vilande framför mig på golvet. Var den tappad eller slängd? Var den medvetet ditplacerad? Var befann sig upphovsmannen, konstnären? Var det ett verk skapat av en man eller kvinna? Frågorna var många. Jag tog upp min mobilkamera och gjorde ett knäpp. Jag valde att låta konstverket ligga, till förmån för fler betraktare.

2 kommentarer:

  1. Vad fint att hedra sin pappa. Önskar jag också kunde göra det. Men min pappa var ingen pappa för mig. Tyvärr.
    Jag hedrar vardagen. den vackra. och jobbiga. Så är det. Hej!

    SvaraRadera